Efter en hel sommar med ljusa nätter njuter jag så av att det börjat bli mörkt på kvällarna igen. Det är lustigt det där. Hur magiskt det känns i maj då nätterna blir ljusare och ljusare. Och att det känns precis lika fint med det allt tätare mörkret mot slutet av augusti.
Vi låter det bli rätt mörkt på gården om kvällarna, det är fint att kunna se stjärnhimlen, men lite utebelysning har vi såklart. Ladugården har varit mörk hela min uppväxt men vi har satt upp en stallykta här. Ladugården känns mindre ensam och öde nu. Mer levande på nåt sätt med ett enkelt välkomnande ljus över dörren.
Så småningom skulle jag vilja ha en stallykta över dörrarna till växthuset också men det har inte blivit av ännu. Och nog är det rätt fint med en sån här ljusslinga också. Det ser lite glatt och kalasigt ut på nåt sätt.
En liten slinga solcellslyktor har fått ta plats i äppelträdet i köksträdgården. Inte för att den lyser upp så mycket, men mysigt är det.
Ljuset inifrån lyser ju också upp rätt fint. Det här med att fönstertitta hemma hos sig själv. Smygkika på skäggig älskling som kvällsfikar. Det tycker jag om <3
2 svar
Så himla fint! Bästa var ändå att tjuvkika in i sitt eget hus, måste erkänna att det gör jag också. Ofta. Å tycker det verkar så mysigt hemma hos oss själva!
Tack! Nog är det fint att kunna längta in till sitt eget <3