Denna sommar har vi mest bara varit hemma och jobbat på gården med växthuset och vår nya brokvist. Men några dagars semester tog vi och då bar det av till Hälsingland. Vi hade fått låna ett sommarhus, en superfin gård med tre hus på tomten som jag ska visa lite bilder från sedan. Det var så otroligt sköna dagar. Familjehäng, spel, bad och små utflykter. Jag var såklart också väldigt sugen på att besöka några av de hälsingegårdar som utsetts till världsarv, hade kunnat ägna flera dagar åt det men la band på mig och valde ut två som låg alldeles i närheten. En av dem var Löka – Alfta sockens hembygdsgård – och å vilket ställe!
Jag inser i efterhand att jag tog väldigt lite bilder på exteriören men här är i alla fall en bild på Lökagårdens köksstuga som idag inrymmer bland annat café och butik. Många hälsingegårdar har ju stora pampiga och väldigt utsmyckade entréer, den här var lite mer diskret men med väldigt välgjorda detaljer – nog så fint tycker jag. Här möttes vi upp av ett par jättetrevliga engagerade damer från hembygdsföreningen och vi erbjöds genast en egen guidad tur i de andra två husen.
Först fick vi gå in i storstugans kök och redan där var jag helt fast. Det händer något med mig då jag går in i gamla hus och bevarade miljöer. Jag kommer på mig själv med att tala med lägre röst och röra mig långsammare. Med andakt. Jag känner mig vördnadsfull inför huset, möblerna och sakerna och framför allt för de själar som vistats där. Allt arbete de gjort, allt hantverk och all omvårdnad som gjort att så mycket finns kvar för oss att njuta och lära oss av.
Allt är så gediget, omsorgsfullt och rätt och slätt vackert.
Uppbäddad liten vagga i pigkammaren.
Jag hade gärna tagit mer bilder men det var gråmulet ute och mörkt inne så det blev inte så många.
Efter storstugan gick vi vidare till Bagarstugan.
Här skulle jag gärna stå i eldens värme och knåda deg en dag eller två. Efter rundturen gick vi tillbaka till den mysiga köksstugan och fick köpa hembakat fika som serverades vid bordet. Bara en sån sak.
Hemvävda gardiner, trasmattor, udda kaffekoppar, skurgolv och pelargoner i fönstren. Snälla tanter i förkläden som serverar och småpratar. Mycket bättre fikamiljö är svårt att få till.
Avslutningsvis måste jag visa en bild från finrummet i köksstugan också. Är det inte oemotståndligt? När vi kom härifrån var jag nästan vimmelkantig av intryck, ömhetskänslor och inspiration. Tänk så påverkad man kan bli av miljöer.
