Den här tiden på året brukar jag börja boa in mig som bäst här hemma, göra sensommar och börja förbereda för höst. Det där hemma-skapandet som är min livlina och medicin, mitt stora kreativa utlopp. Men i år kommer jag mig inte för. Det är så mycket annat som händer på både in- och utsida så hemmet får stå tillbaka lite. Men igår tog jag några minuter, en droppe av handgriplig skaparmedicin och plockade en bukett solrosor från trädgården till den stora glasburken jag hittade på en liten gårdsloppis i sommar.
Visst är etiketten ljuvlig! Älskar den nedsvärtade blodröda kulören, det sirliga typsnittet och gulddetaljerna som signalerar lyxchoklad och så mitt i allt den lilla flickan i grönrutig klänning som ser ut att ha rymt från en 50-talsbarnbok. Intressanta kontraster och så himla fint.
Direkt jag såg burken där på loppisen så var det denna bild jag fick för ögonen. Blandade murriga solrosor, det klara glaset i kontrast mot det grova träbordet, maffigheten, ljuset i köket en sen augustieftermiddag.
Det är så lätt hänt att när diskhon känns ingrodd, golven fläckiga och röran koloniserar en yta i taget och man inte har utrymme att ta hand om det så struntar man i att göra det där lilla fina. Men då om nån gång är det ju extra värdefullt! Att ta fem minuter att ge sig själv en fin plats att vila ögonen på, en droppe skaparglädje och skönhet, gör det lättare att bortse från resten. Det gör så väldigt mycket större skillnad för mig än att lägga de minuterna på det jag ”borde” – att skura diskhon.
Vad gör störst skillnad för dig och brukar du prioritera därefter?
