Nu har elektrikern varit i stugan och kopplat elen så nu är alla rum utom ena sovrummet färdigrenoverade. Smått overkligt och så oerhört skönt! Förra veckan åkte jag ut dit ett par dagar alldeles själv för att arbeta och himmel vad det var ljuvligt. Tror det tog en kvart från att jag kommit på idén till att jag åkte. Lite skillnad från när hela familjen ska iväg och det ska planeras noggrant med både mat och kläder. Slängde ner lite packning och en bukett luktärter (viktigt) i farten. Åkte förbi stan och köpte med mig sushi och lite annan mat och godsaker och en halvtimme senare var jag där. Stilla sensommarkväll. Lite tyst, lite tomt, lite ovant. Men med pirrande förväntan. Jag har faktiskt aldrig varit där själv tidigare. Det har känts mer som Mickes plats än min. Men nu, efter att vi bägge lagt ner själ, hjärta och arbete hela våren och sommaren så har jag och stugan närmat oss varandra rejält.

Här kan du läsa mer om våra tankar inför renoveringen och som sagt – nu är den klar! El, vatten och ytskikt. Men nu kommer det som känns viktigast. Att bygga upp en relation med stugan. Hur ofta och länge kommer vi att bo här? Hur kommer våra dagar här att se ut nu? Vad vill vi alltid ska finnas här? Och hur har stugans egenskaper utvecklats i och med den här renoveringen? Nya dofter. Nya material. Nytt ljus. Vad behöver den av oss för att vara så generös och inbjudande som möjligt? Komma till sin rätt. Trivas med oss. Ja, jag ser det som att vi nu ska lära känna varandra på nytt.

Väggar och fönster gapar tomma i väntan på gardiner, tavlor och annat som vi tillför eftersom. En del av det gamla har vi kvar och annat har fallit bort, den gamla uttjänta sängen till exempel. Nu har vi två smala sängar jag hittade på Marketplace för en billig peng. Till dessa ska vi bygga gavlar som låter sängarna kännas mer omhuldande och som skyddar de känsliga vintagetapeterna. Sovrummet är verkligen pyttelitet och två smala sängar känns som bästa lösningen här. Gulligt med ett nätt nattduksbord och en trasmatta emellan. Sedan är det fullt :)

Och köket. Kommer du ihåg hur det såg ut innan? Den här bilden tog jag då vi var där i påskas:

Så här såg det ut då vi rivit ut skåpen och väggen för det igenbyggda fönstret:

Och så här ser det ut nu:

Skåpen är desamma, bara ommålade. Väggarna över arbetsbänken är slätmålade i samma vaniljgula kulör. Originalfönstret vi hittade i ett uthus sitter på plats igen. Det behöver bara en rejäl rengöring och en liten gardin för att komma till sin rätt. Tänk att vi äntligen får se ut över gården och viken då vi diskar, precis som jag drömde om. Älskar det. Och äntligen en rejäl, tålig diskbänk i rostfritt i stället för den lilla nersänkta diskhon vi hade tidigare. I en laminatbänkskiva som var varken vacker eller praktisk. Diskbänken är också ett andrahandsfynd. Helt oanvänd och fortfarande inplastad, för en bråkdel av nypriset. Överskåpet som fläkten satt i gick sönder då vi tog ner det så vi bestämde oss till sist för att köpa en ny fläkt med kåpa. Den kommer från Ikea och är inte färdigmonterad än som synes. Hyllan fyndade jag med tanken att den kunde bli hatthylla men den gjorde sig mycket bättre här. Tror vi ska skruva enkla små krokar under den att hänga kaffekoppar på.

Väggarna i köket har också fått vintage-tapeter. Så söta! De ger en varmt solig känsla här inne oavsett väder och tid på dygnet. Skåpet är ett 100-kronorsfynd som vi använder till skafferi. Det fina väggskåpet rymmer våra tallrikar och glas. Eftersom ett av våra stora nöjen här är att lösa korsord behöver vi såklart en tidningshållare också. Och till småtjafs – svepaskar som en gammal släkting till Micke gjort. Såna saker som andas väldigt mycket sommarstuga.

Även fast vi nu verkligen gör stugan till vår, så känns det himla roligt att plocka in minnen och saker från de som älskat platsen tidigare. Att hedra dem. Alla kökshanddukar med monogram från Mickes farmor Valborg har vi tagit hit. Bonaden över dörren är från henne. Och den här välanvända brickan som hon haft fick vi av Mickes farbror sist jag var där. Fångar upp färgen i tapeten så fint.

Väggtermometern som alltid varit här har såklart fått komma upp igen. Från lanthandeln i byn där Valborg växte upp. Tel 1. ÄLSKAR.

I övrigt är det rätt tomt och avskalat även här. Vi testar oss fram. Bekantar oss. Leker och ser vad som känns rätt. Det är en process som tar lång tid. Som egentligen aldrig tar slut för livet, behoven och förutsättningarna ändras genom åren. Ska bli så spännande att se denna plats växa fram under våra händer!

Bland det första jag gjorde då jag kom hit var att ta in en liten rönnkvist till kannan i vardagsrummet. Här satt jag och jobbade från morgon till sena kvällen och fick sååå mycket gjort. Vilken gåva att kunna åka iväg, lämna alla vardagsmåsten hemma och bara fokusera på jobb. Och att hoppa på stenar vid havet om kvällen, gå in och elda i kaminen då det mörknar, äta choklad och se en serie på datorn som bara jag vill se. Jo vi trivs tillsammans, stugan och jag. Och snart ska vi hit hela familjen över en helg och det blir förstås minst lika mysigt.