Efter några veckor av väldigt hög energi, mycket arbete, många möten och aktivitet sa min kropp och själ till mig att jag behövde sakta ner lite. Jag har lagt in fysisk aktivitet som en del i mitt arbete, för mår inte jag bra så mår inte mitt företag bra. Idag hade jag tänkt springa en tur men både kropp och själ kändes trötta. Längtade något annat. Den råa höstdimman lockade inte alls.

Då märkte jag att salen pockade på uppmärksamhet. Hon kändes också trött och håglös och plötsligt blev jag väldigt sugen på att ge henne lite omvårdnad och ny energi. Att städa och göra fint är också fysisk aktivitet tänkte jag, och lät mig uppslukas av sysslan. Nåja, städa… Jag torkade av soffbordet, slipade bort de ringar som bildats av temuggar och annat och oljade sedan in det.

Sprang ut för att plocka de sista blommorna på slingerkrassen att ställa på bordet och då fick jag syn på korgstolen på bron och tänkte att det vore väl himla härligt att kunna sitta i den alldeles vid öppna spisen i salen en dag som denna. Vid det här laget återvände rosorna på kinderna och glimten i blicken. Småsprang hit och dit och flyttade runt växter, lampor och ljusstakar. Hämtade böcker jag ville ha liggandes på bordet och startade en sprakande brasa i öppna spisen. Sprang ut och plockade ett några kvistar rönn med höstiga färger att ställa på spiselkransen. Tände ljus och rökelse och hämtade kortleken så jag och lillan skulle kunna spela vändtia då hon kom hem från skolan.

Jag tycker jag hör salen puttra förnöjt och jag gör detsamma. Tänk så mycket energi det kan ge att pyssla om miljön en lever i. Och som en bonus blir det ännu härligare att vila efteråt, omgiven av ett rum som fått omtanke <3