För många år sedan, under shabby-chic-eran, så ropade jag in en fyndlåda på en auktion för en 50-lapp. Jag minns inte vad det var i den som lockade mig men bland alla saker fanns ett björkrotsfat i nyskick. Även om det inte var det som hade fått mig att lägga ett bud från början så kunde jag ju se vilket helt fantastiskt hantverk det var. Vi har använt det massor. Varje gång jag dukar fram bullar känns det självklart att de ska ligga på det vackra fatet.
Jag tycker mönstret är så fint. Det för tankarna till livets blomma, ett mönster sprunget ur helig geometri. Känner du till? När fatet inte används så har det hedersplatsen längst upp i mitten av tallrikshyllan där det skapar en fin varm kontrast mot den grå väggen. Så för en tid sedan fick jag syn på ett så fint lerfat på en loppis. Med gräddvit glaserad insida och mönster i ljusbrunt och grågrönt. Då det kom på plats i tallrikshyllan såg jag plötsligt hur mönstret gick igen även där. Delar ur livets blomma. Fick lite gåshud faktiskt.
Häromdagen kom nya Lantliv i brevlådan och vad ser jag där? Exakt mitt fat. Värt 4 950 kr! Jag googlade namnet och fick veta att slöjdaren är en kvinna från grannsamhället. Som är tredje generationens rotslöjdare. Hon gör samma modeller som hennes farfar gjorde på sin tid. Kanske var det han som skapade det fat jag har hemma. På andra sidan vattnet bara. Rysningar igen. Hantverk ändå. Det spelar ingen roll vilka trender som kommer och går. Sådant som skapats med omsorg och tid, ur en annan människas händer, det finns inget som slår det.
