Något jag verkligen värdesätter högt här hemma är öppenspisen vi har i salen. Den murade min morfar Nils upp, mest troligt på 40-talet, tillsammans med farbror Georg som bodde några hus bort. Vårt hus har inte så många årsringar på grund av några omfattande renoveringar genom åren. Den här spisen är det enda som finns kvar från den tiden såvitt jag vet. I ärlighetens namn kanske jag hade varit ännu lite gladare ifall mormor och morfar hade bevarat husets bägge kakelugnar men jag tycker ändå väldigt mycket om den. Mycket just för att den är född ur morfars händer.
Lite extra roligt är det att gnistskyddet, vedtången och blåsbälgen från den tiden också fått vara kvar genom åren. Många barn, även jag själv, har sprungit runt här i huset och tjoande jagat varandra med den här blåsbälgen. Gillar verkligen den rara målningen av ett skepp på framsidan, ett tema i salen som jag har skrivit om här tidigare.
Golvvärmen fungerar bara till hälften i det här rummet eftersom något blev tokigt då vi installerade den, vilket vi upptäckte först då rummet var klart och inte har tagit oss för att åtgärda än. Och nu är det verkligen inte läge att plocka upp golvet då det har varit 25-30 grader kallt ute i flera dagar och är rekordkalla 12 grader här i salen. Då är jag lite extra tacksam för möjligheten att sitta vid elden (och för min fäbless för gamla ullfiltar som byggt upp ett härligt värmande litet lager.)
Vi har ibland tänkt att vi kanske borde sätta in en kassett i öppenspisen för att bättre ta tillvara värmen men jag kan inte förmå mig, inte än i alla fall. Det känns trist att förvanska originalspisen förstås. Och jag skulle sakna känslan av att sitta framför en öppen eld. Det blir något annat om vi stänger in den bakom en glaslucka. Vet inte om det är en rimlig orsak till att låta bli men så fungerar jag. Känslan får tillåtelse att väga tyngre än det praktiska i besluten kring hemmet. Kring det mesta i livet då jag tänker efter, på gott och ont.
Här grillar vi marshmallows ibland. Här smälter vi bly och spår framtiden på nyårsaftnarna och här okynneseldar vi lite mest för känslans skull när vi ser film tillsammans på helgerna, även den del av året då det inte är kallt. Att sitta vid en öppen eld rör något ursprungligt inuti. Det är förtrollande, som havet. Hoppas den här öppenspisen får glädja många generationer framåt. Kanske någon i framtiden läser den här texten och får veta att det var morfar Nils och farbror Georg som murade den. Och att vi älskar den och använder den flitigt. I så fall; Hej! Hoppas du gör detsamma <3
2 svar
Åh, hur gör ni bly-grejen? Låter som nåt som vore kul att testa med familjen!
Jättemysigt! Älskar den traditionen. Ärligt talat lite osäker på om det är bly eller tenn vi använder. Tror bägge funkar men kolla det. Vi tar en gammal skopa modell större, typ som en soppslev och så turas vi om att lägga den i glöden med vår bly/tennbit i. De smälter fort av värmen. Häller snabbt i en liten hink med kallt vatten. Det stelnar och kallnar direkt. Sedan kollar vi på figurerna som bildas och klurar över vad de liknar och vad det symboliserar för året som ska komma. Nästa nyår smälter vi vår egna bit, som ett avslut på året och gör om samma för det nya året. Brukar vara en fin stund. Lycka till 🤗