Påsklovet bjöd på fantastiskt vårväder och den absolut mesta tiden spenderades i växthuset och köksträdgården som vi håller på att bygga om, mer om det snart, men ett par dagar var det inne-väder. Agnes har haft vårt gästrum/mitt kontor som sitt rum en tid men ville nu byta tillbaka till sitt gamla lilla rum. Det ledde till en rockad bland skåp och byråer och jag passade på att gå igenom våra textilier. Sängkläder, handdukar, badlakan, dukar, servetter och alltihop.
I lugn och ro plockade jag runt med dem. En hel del sängkläder och badlakan packade jag ner i en påse att ta till stugan. Några omaka bädd-set som barnen aldrig använder packade jag ner i en påse till PMU. Några gamla badlakan var väldigt tunnslitna och varken användes eller kunde skänkas vidare så de rev jag upp till putstrasor att använda till exempel för bilrengöring.
Men det allra mesta grupperade jag bara om och gjorde en mer logisk förvaring för. Och finare förstås! Prioriterar alltid fint över praktiskt. Men det är ju trevligt när det blir bäggedera förstås.
Alla dukar och sängkläder till dubbelsäng bor nu i mormors gamla linneskåp i vårt sovrum. Det stod alldeles innanför dörren på kallvindan här i huset när jag var liten och jag har alltid tyckt att det är så fint. Men en liten marodör (min storebror) tyckte det var en bra idé att elda lite på dörren en gång då han måste ha haft tråkigt. Lite kul märke att ha kvar ändå eftersom jag vet var det kommer ifrån.
Jag la alla stora dukar tillsammans på nedersta hyllan och sorterade de mindre utifrån kulör. Både för att jag oftast söker en specifik färg när jag går upp för att hämta en ny duk så det blir praktisk, men också som sagt – fint! Nu är det en ren fröjd att öppna skåpet. Då jag blir pensionär kan jag tänka mig att jag tar mig tiden att pyssla om linnet så som farmor och säkerligen mormor också gjorde – allt manglat och banden till örngotten krusade. Tänk vilken fröjd att öppna ett sånt linneskåp, bädda med och få sova i såna svala släta sängkläder. Att ge sig själv sån omsorg!
Alla badlakan och handdukar som tidigare trängts här på linneskåpets hyllor fick flytta till den här byrån. Den har vi fått av en snäll granne som inte ville ha den kvar och vet att jag älskar gamla möbler. Byrån fanns i deras hus då de flyttade in och hade hört till den ensamma tant som bodde där innan. Visst är den fantastisk. Makalöst vackra finsnickerier runt nyckelhålen. Som små konstverk.
Jag känner mig så nöjd med hur det blev. Ibland (oftast?) är det inte ett stort rensningsprojekt som behövs när det känns rörigt, utan en stunds extra omsorg och umgänge med ens saker. En stund att välja om, snarare än rensa ut dem. Ur min bok Bevare oss väl:
När vi upplever överväldigande stök hemma så är det inte alltid antalet saker som är problemet utan den frånkopplade känslan att inte riktigt veta vad man har. När man öppnar ett skåp och inte längre ser sakerna utan bara en rörig massa. Enligt rensningsnormen är det då tveklöst dags att kavla upp ärmarna och göra sig av med en hel del saker, och det kanske kan stämma ibland. Men ett bevarande-alternativ är att istället avsätta lite umgängestid med sakerna. En timme eller kväll eller helg att plocka med dem och ge dem en plats. Att pyssla med dem med en öppen och snäll energi, använda känslan och kroppen, lyfta ut och återbekanta sig med dem. Byta plats, ta fram och ställa undan. Omgruppera och utforska var de gör sig bäst just nu. Kanske upptäcker man under tiden att någon sak inte behöver vara kvar, inget fel i det som sagt. Men det är så skönt när det inte behöver vara huvudsyftet.
Efter en genomgång av sakerna på en plats så vet man att man har valt dem. Även om antalet är detsamma som innan så har de placerats där de står med medvetenhet. De är inte bara en homogen massa på en hylla. Man har hållit i dem, sett deras värde och välkomnat dem att bo kvar. Det gör förstås hela skillnaden att öppna ett skåp och veta; ”Här finns saker som jag har valt ut, värderar och bygger relation med.” jämfört med ”Jaha här är det lika fullt och stagnerat som vanligt för att jag inte förmår rensa.”
