Dags att lämna den ljuva tiden mellan avslut och nystart

Idag är jag lika trött som tulpanerna. Minst.

Jag tror det handlar om min motvilja att ta det första stora klivet ut ur mellantids-bubblan.

Då jag kom fram till att jag ville stänga butiken och tömma hyllorna jobbade jag stenhårt hela dagarna tills det var klart. Jag hade energin till det, och mycket mer därtill. För mig är det tiden innan ett stort beslut som tär och tynger. När beslutet väl är taget finns ett driv och en längtan till avslut. Och då beslutet känns rätt i själen är avslutet så otroligt tillfredsställande. I tomrummet efter det avslutade, där flödar och virvlar den nya friska energin in.

Och just där – då det gamla är avslutat och det nya ännu inte har påbörjats – finns den spännande och livgivande mellantiden. Platsen där tankar och drömmar får leka fritt. Tiden då man ska tänka stort och gränslöst. Då jag plöjer inspirerande historier om människor som följt sina drömmar, gjort skillnad och utvecklats massor på vägen. Mängder med kreativa projekt snurrar i huvudet och bara väntar på att sorteras, struktureras och ta form. Jag inser nu att jag trivs så bra där att jag tenderar att dröja mig kvar längre än nödvändigt.

För så fort strukturen är lagd och planerna sorteras och blir konkreta, så försvinner liksom en del av pirret och glansen. Så länge inget är spikat och säkert är vad som helst möjligt, men då drömmarna hamnar på papperet blir de liksom hårdare och kantigare än de var då de fick dansa runt som de ville. Och så fort jag väljer riktning och tar det där första stora klivet ut ur mellantids-bubblan, så måste jag välja bort en del av projekten, åtminstone för stunden. Och stigen kantas av krav på produktivitet, realistisk struktur och slutförande. Inte riktigt lika lockande…

Just nu jobbar jag med att välkomna och omfamna den tiden. Allt går ju i cykler och alla faser av den kreativa processen är såklart nödvändiga och alla har sin tjusning. Smekmånaden är över, nu är det dags för lite inrutad vardag. Jag älskar ju egentligen vardag så det kommer att bli bra. Dessutom – utan att gå igenom själva utförande-fasen så får jag ju inte heller den där tillfredsställande avsluts-fasen längre fram.

För att göra övergången lättare tänker jag fortsätta knarka TedEx-talks och inspirerande poddar. Men kanske begränsat till lunchtid. Och under min heliga morgonstund med kaffekoppen i gungstolen. Så lite pirr får hänga sig kvar under dagens konkreta arbetsuppgifter. Och så ska jag köpa nya krispiga tulpaner. Det gäller att hålla romantiken i gång även efter smekmånaden!

Känner du igen dig i något av det här? Hur hanterar du övergången från dröm till verklighet?