Vi tog färjan över till Finland och har spenderat några dagar där med Mickes familj. Trevligt sällskap och fantastiskt väder. Som att vara utomlands sa jag till någon och kom i samma ögonblick på att Finland ju såklart är utomlands. Vi hade en eminent katt- och husvakt men när vi kom hem igår kväll möttes vi ändå av en småsur katt. Hon tycker att vi gott kan hålla oss här hemma och huset håller med henne.
Alltid då vi åker bort dör liksom energin av här. Det är som att huset går ner i dvala och pulsen knappt känns. Då vi kommer hem behöver jag hjälpa till och väcka hemmet till liv igen. Några sätt att göra det är att spela glad musik, göra korsdrag, plocka in färska växter eller baka något som sprider hemtrevlig doft.
I natt regnade det så det dånade i plåttaket och i morse kändes luften i trädgården så frisk och syremättad. Jag ställde dörren på vid gavel och tog in en ny bukett regnvåt smultronschersmin till köket. Plockade en kopp blåbär från tuvorna invid vår grusväg och de jordgubbar som mognat i landen och bestämde mig för att göra pannkaksfrukost.
För störst nytta gör ju livgivande aktiviteter så nära hjärtat som möjligt. I vårt hus fall – i köket. Det är skillnad på matos och matos. Lukten av stekt lök är till exempel sådär enligt mig, men då man steker pannkakor behöver man knappt ha på fläkten. Doftar ju så gott och hemtrevligt! Och gärna då i kombination med frisk schersmin och saftiga jordgubbar. Tillsätt Ella Fitzgerald på ganska hög volym och huset kan inte göra annat än piggna till.
Nu är hjärtslagen tillbaka i sitt vanliga långsamma men stadiga tempo här hemma och både katt och hus tycks har kommit över vår frånvaro.