En av förra veckans höjdpunkter var när min kompis Clara hälsade på. Alla bilderna i det här inlägget är hennes, se och njut! Det brukar vara rätt långt mellan gångerna vi ses men alltid så roligt när det blir av. Denna förmiddag hade jag både lyckats bränna äppelpajen jag skulle bjuda på och upptäcka att vaniljstången jag skulle använda till såsen hade gått ut för fem år sedan men, men. Det blev nåt ätbart ändå till sist och glömdes snabbt då jag tittade ut genom köksfönstret och såg att Clara kommit och var i full färd med att fota vår trädgård. Jag tycker det är något väldigt vackert med trädgårdar i höst-förfall. Det segstarka som ändå står inför sista sucken. Det sömniga, vissna och luggslitna som visar att vilan är nära. Det fångade Clara så fint.
Jag skapar miljöerna här hemma för min egen skull. Även om jag var sista människan på jorden och ingen annan levandes själ skulle se mitt hem så tror jag faktiskt att jag skulle ta in naturbuketter, plocka och fixa med mina kära gamla saker och möblera om med jämna mellanrum. Det är som ett livselixir för mig. Men att jag gör det för min egen skull utesluter förstås inte att det är himmelens roligt att få besök av någon som ser. Någon som också brinner för att skapa miljöer och bevarar en massa kära små saker Någon som förstår engagemanget bakom, vet vad både nöjet och insatsen är och blir uppspelt över detaljer, pryttlar och färgkombinationer som jag är van vid att vara ensam om att lägga märke till.
Extra lyxigt att Clara som är en sån fantastisk fotograf tog en massa bilder under besöket så jag dessutom får se min plats genom hennes ögon och lins. Det är så intressant att se vad hon väljer att föreviga, vilka vinklar hon tar och hur hon behandlar bilderna. Vet inte hur hon bär sig åt men trots att vi har så stora rum så ser många bilder nästan ut som att de är fotade i en miniatyrvärld tycker jag, ett dockskåp kanske. Så rart!
Bra att jag fastnade på ett par bilder också – är kass på att komma mig för att fota mig själv. Hålla på och rappla med stativ och utlösare. Men det är något jag vill bli bättre på för jag tycker själv att det är trevligt att få se människan som hör till då jag ser bilder på hem.
Tack igen Clara för besöket, samtalen, presenten (som ska få ett eget inlägg) och de fina bilderna! Avslutar med min favorit:
