I lördags fick jag en ensam dag hemma och hade först tänkt jobba vidare med boken men landade till sist i att jag skulle göra mer höst i köket. Det är där jag oftast sitter och skriver just nu och jag ville bjuda in ny energi och göra det riktigt trivsamt för höstens fortsatta skrivande. Att ta sig tiden att skapa en härlig arbetsmiljö kan göra större skillnad i framsteg i slutänden, än att sitta några timmar extra vid tangenterna!
Inga stora förändringar egentligen. Jag skiftade plats på matbordet och bordet vi brukar ha som köksö, och bytte ut några trasmattor. I övrigt flyttade jag mest runt saker till nya platser och lät några saker av det murriga slaget komma fram ur skåp och gömmor medan de sista somriga prylarna fick ta semester i deras ställe. Min fina gamla ekollon-skål fylldes – med ekollon såklart. Ekar är ju rätt ovanliga här uppe i Västerbotten men på väg till pride-tåget i stan för nån vecka sedan passade vi på att gå en liten tur genom residensparken där ett par fantastiska nästan hundra år gamla ekar ståtar. Därunder låg nu en massa ekollon som fallit ner så jag och Agnes passade på att plocka på oss en vacker liten höst-skatt, så skön att röra runt fingrarna i så det rasslar.
Just nu har vi både päron och en stor korg med tomater på eftermognad inne i köksvärmen så det blir väldigt trångt på köksön. Men nu slog det mig plötsligt att själva poängen med slagbord ju är att det går att vika ut en sida så det blir större. Kände mig lite trög som inte tänkt på det tidigare, inget annat att skylla på än gammal vana. Hemmablindhet drabbar även den mest inbitna ommöbleraren!
Årets pumpaskörd – en enda liten pumpa. Vet inte vad jag gjorde för fel i våras men det var bara ett av pumpafröna som grodde och den lilla plantan stod och stampade i växten till långt in på sommaren. Som jag kommer att sakna soppan på rostad hubbardpumpa som vi snöade in på förra vintern!
I övrigt har vi fått riktigt fina skördar i år, särskilt på morötter, tomater, gurka och brytärter. Och luktärterna har blommat helt otroligt fint sista tiden. Jag kommer att sakna odlingspysslandet då vi tagit in det sista och vintrat bäddarna. Tur då att det finns annat pyssel som tar vid – jag ser tillexempel mycket fram emot att komma igång med olika små broderiprojekt jag har gått och fantiserat om. Men innan dess har jag lite lagningsarbeten som väntar, först ut var att stoppa hålet jag fått på mina stug-raggsockar som mamma stickat. Vet inte varför men jag tycker det är så himla trevligt att stoppa sockar! Att hälla ut alla stoppgarner, plocka runt och välja kulör till lagningen, leta fram den gamla stopp-svampen och sedan göra själva lagningen. Det blir nästan som en mini-väv. Himla trivsamt. Särskilt när man får sitta i sitt ompysslade höstkök med sprakande eld i vedspisen, en kurrande katt och min morgonkaffe-spellista på låg volym i bakgrunden. Och riktigt försjunka i oktober.
