Jag gjorde en serie stories på Instagram igår där jag delade och kommenterade delar av en tidningsartikel (egentligen snarare en inköpslista som väldigt många inredningsartiklar i gammelmedia är numera) från Elle Decoration. Ibland är den mest effektiva protesten mot sjuka fenomen och strukturer att peka på och skratta åt alltihop en stund. Det rasade in reaktioner och svar via DM, det här engagerar. Så jag tänkte att jag skulle dela alltihop här också:
Alltså vad gjorde man utan kedjorna?! Hur vilsen och meningslös skulle inte julen bli utan dessa trendrapporter? Tack. Verkligen.
”Medan hösten går i en betydligt murrigare tappning med mörkbrunt i fokus ser vintern ut att återgå till en ljusare färgskala, vilket vi bland annat ser hos H&M Home. Tänk vitt, beige och ljusa, nordiska träslag i dess naturliga, orörda skepnader. Komplettera med grått i både stora som små detaljer för en välbalanserad helhetskänsla.”
Vit, beige och grå jul – got it! Tänk så skämmigt om en skulle fastna i höstens färgskala liksom. Eller rent av ha samma julsaker som FÖRRA ÅRET!
”Nu säger vi hej till papper! Julen 2021 satsar kedjorna på stilfulla juldekorationer i nedtonade kulörer och simpla materialval, allra helst papper. Hos Ikea ser vi ett tydligt hållbarhetsgrepp med julgranar och julstjärnor gjorda av papper från restprodukter från tidigare produktioner.”
Wow. Hållbart är det också! Bara att shoppa på. Så skönt. Och så omtänksamt av kedjorna <3 För hur kul är det att gå in i advent med dåligt samvete?
”Även här är det smart att utgå från helhetskänslan. Bland julens nyheter finns det mer poppiga alternativ, som stjärnmönstrade girlanger i rött och gröna grandekorationer, men även enkla beigebruna neutraler som smälter in snarare än att ta över. Testa dig fram för en personligare julkänsla.”
Älskar den där sista meningen. En personlig julkänsla. Känns skitviktigt ju!
”En av vinterns starkaste trender är taktila ytor, gärna fluffiga och teddyliknande, i precis alla textilier. Den ombonade 1970-talsosande tendensen förekommer också bland årets något mer nedtonade julnyheter, som H&M Homes kuddar och pall i ljusa, behagliga kulörer.”
Vilken tur förresten att det finns lite mer nedtonade paletter, för alla julröda nyanser i de här bilderna började bli för mycket känner jag.
Nä. Jag tror jag kör på samma rebelliska stil som 2018 och varje år.
Jag skulle kunna bredda och fördjupa och ta det här från fler vinklar men just idag känner jag inte för det. Ett par saker bara – Såklart handlar det inte om att håna en särskild stil eller smak och säga att den är fel medan min är rätt. Absolut inte! Det är kritik mot budskapet att det finns många fel sätt och bara ett rätt sätt att inreda/skapa jul och att det sättet ändras hela tiden så att vi aldrig ska få känna oss nöjda utan fortsätta konsumera.
Jag vill inte heller på något sätt lägga det här på just Elle. Roten till det onda är inte ett enskilt företag eller magasin. Det är hela inredningsindustrin (och i ännu högre grad mode/skönhetsindustrin) där budskapet går ut på att vi måste justera, förändra, förbättra. Att vi och våra hem och våra jular aldrig duger som de är utan konstant behöver fixas. Till priset av vår självkänsla, vår relation till våra hem och klimatet på planeten vi lever på. Och har mage att lägga fram något av det som hållbart!
Dessutom har jag inte ens nämnt den känslomässiga förlusten det innebär att aldrig hinna knyta an till något ordentligt. Vårda och bevara. Att inte få packa upp det där lite kantstötta, tummade, omoderna älskade julpyntet man omsorgsfullt packade ner förra julen. Sprängfyllt med minnen. Vilken förlust.
Jag har skrivit ett mer utvecklat inlägg om min syn på trender här.
