Nykär i vårt hus

Idag fastnade jag i att kika på gamla Instagram-bilder och blev påmind om vilken jätteresa vi har gjort tillsammans med detta hus. 2010 tog tog vi över gården efter mamma och pappa. Det var nog mitt mest intensiva, arbetsamma och samtidigt lyckliga år i livet hittills. Jag hade ju längtat hem sedan jag flyttade hemifrån sexton år tidigare och nu var det äntligen dags.

Vi hade fyra barn boendes hemma, Agnes var nyfödd, vi rev ut hela nedervåningen på huset direkt, samtidigt som vi renoverade huset vi lämnade (inför att vi skulle hyra ut där) och även huset mamma och pappa skulle flytta till. Micke gjorde ett gigantiskt jobb med allt detta medan jag styrde upp allt annat som behövde rulla. Allt kring barnen, utrensning och flyttpackning, den vanliga vardagen med tvätt, städ, mat och bebiskaos. Jag och Micke sågs bara då och då. Så här i efterhand låter det alldeles vansinnigt i mina öron men just då kändes det inte ens särskilt jobbigt i mig. Jag hade längtat så. Längtet och lyckan gav mig energi utan gränser.

Sedan dess har vi renoverat, byggnadsvårdat och återskapat mer eller mindre nonstop. Det har inte alltid varit lätt såklart men förvånansvärt ofta ändå. Den sista etappen har känts som den största och jobbigaste – att flytta entrén tillbaka till hörnet som det var på mormor och morfars tid och allt som följde med det. En sorts kedjereaktion som medfört även en massa arbete på insidan. och olyckligtvis en skada på en vattenledning som gjorde att vi fick gräva upp nästan hela tomten på framsidan. Det är så skönt att nu när vi närmar oss slutet på allt detta så känns det helt klart värt det. Vi har verkligen tänkt lååångsiktigt i alla beslut kring vår renovering. Valt hållbara material. Vägt in dåtid, nutid och framtid. Våra egna behov och husets/gårdens egen själ och vilja. Här och här har jag skrivit mer om denna ombyggnation.

Utvändigt skrapade vi bort all färg från panelen för flera år sedan (i tron om att vi skulle kunna färdigställa mycket snabbare) och har sedan sakta men säkert tagit en vägg i taget, bytt ut en del dålig panel, fixat murket virke runt fönster, bytt ut dåliga vindskivor, isolerat om hela utbyggnaden, byggt den nya entrén och rivit bort den gamla. Byggt nya fönster där dörr och balkongdörr suttit och såklart målat hela alltet. Förra vintern hade vi bara innerglas till de nya fönstren och en stor presenning hängandes över hela utbyggnaden. Plast som piskade i vinden, lossnade då det stormade som värst och höll oss vakna blåsiga nätter I somras blev vi klara utvändigt, bortsett från några fönster som behöver ses om. Du kan ju föreställa dig lyckan!

Jag älskar att komma hem och mötas av huset helt och fint. Och rödmålat hela vägen runt för första gången på många år. Ibland pirrar det till i mig som om jag vore nykär då jag går uppför stigen och ser det trona tryggt och stolt här på sin höjd. Tänkte visa lite före-/efterbilder från utsidan. Före-bilderna är från tiden innan jag hade systemkamera. De är tagna med en halvskruttig mobil och jag har plockat dem från mitt Instagramkonto. Därav kvalitén 🙂

Så här såg huset ut framifrån för några år sedan…

… under ombyggnad:

… och så här ser det ut nu:

Vi har ju också gjort en rundel framför huset som inte syns så bra här på bilden. Lika bra egentligen för den är bara full med ogräs 🙂 Ett projekt för våren! Då ska vi också plantera något under fönstret där bron var förut. Har inte riktigt bestämt vad men tror det blir någon form av buskar. Gammaldags rosor kanske?

Själva entrén förut och nu:

Jag tycker den nya ser liksom gladare, lättare och mer hemtrevlig ut. En fin kontrast till den allvar och tyngd som huset faktiskt har. Att vindskivor, hängrännor och stuprör blivit vita i stället för svarta hjälper också till. Det syns tydligt på dessa bilder:

Det är verkligen roligt och värdefullt att kunna göra dessa tillbakablickar och få tydligt för sig själv vad det är vi egentligen har gjort här. För fort glömmer man alla dessa val, beslut, penseldrag, hammarslag och arbetstimmar som lett oss hit. Som sagt – det har verkligen inte alltid varit lätt men absolut värt <3