Jag har länge önskat mig en paradhylla till köket. Det är bland det allra hemtrevligaste jag vet. Jag minns den som hängde i farmors sommarstuga. Med ett par kökshanddukar och en flugsmälla bakom paradhandduken om jag minns rätt. Så häromveckan lyckades jag buda hem en liten enkel hylla på Tradera, perfekt här i köket. Den åkte upp illa kvickt och äntligen fick jag omsorgsfullt stryka och hänga upp just den paradhandduken som kommer från farmors stuga.
Jag vet inte om det är hon som har broderat den eller till och med hennes mamma. Den är rejält använd och ack så vacker. Den skira spetskanten har börjat fransas upp här och där.
Och de välgjorda broderierna har tappat flera trådar.
Det finns små fläckar på den som inte går att tvätta bort.
Allt som allt skulle nog många klassa den som uttjänt. Men här ska den få leva vidare många år till. Jag ser inte slitage, smuts och trasighet. Jag ser tätt hemvävt tyg som bär sin ålder med stolthet. Jag ser hantverk, kvinnokraft, flit, omsorg och små prickar av kaffe som avnjöts med småkakor för många decennier sedan.
Och jag ser det snälla och tillåtande som det operfekta bjuder på <3