Knappt hann jag byta ljungen i blomlådorna mot tall- och enris så blev det snöstorm och gnistrande vitt men nu, ett par dagar senare, har nästan allt regnat bort igen och vi står i ett trist antingen-eller-läge. Det känns lite som att jag missat hösten som jag älskar så mycket, för jag är så väldigt fokuserad på min bok. Jag är inte riktigt redo för vintern ännu och det är en ovan känsla. Brukar ju se fram emot snön! Som tur är hann jag njuta novemberskönheten lite extra då jag åkte på skrivresa till stugan för nån vecka sedan. Särskilt morgnarna var helt otroliga. Den låga solen fick den lilla stugan på andra sidan viken att glöda varmt i allt det kala. Hela udden glittrade av miljoner små vattenpärlor och himlen var som mjukglass.
Här skymtar sommarens renoveringsprojekt – vår eländiga fula bro som har stått halvfärdig sedan 80-talet har fått bli en liten glasveranda! Så glad över den! Vi hann inte göra insidan färdig, det får bli till våren. Sedan ska jag göra ett ordentligt inlägg och visa mer.
Jag längtar av många skäl såklart till min bok är klar, ett av dem är att få utrymme att göra fler inlägg här igen och skriva fler brev till mina Äkta Hem-brevvänner. Alla ord som kommer ur mig har så länge hamnat i boken. Jag tror att väldigt mycket roligt och viktigt väntar på andra sidan om det här bokprojektet. Tills dess går resten på sparlåga, även jag på nåt sätt? Det måste få vara så just nu.
Till helgen är det advent och dags att göra julfint hemma. Min gissning är att så fort jag gläntar på locket till första jullådan och Sanna Nielsens O helga natt börjar ljuda ur högtalaren så kommer vintern att kännas mer än välkommen tillbaka.
