Äkta Hem
Hem & Inredning Hemmet som kraftplats Trädgård & Uteliv

Det fina med hemmets små ritualer

Jag älskar egenskapade traditioner, och ser de små förändringar jag gör i mitt hem utifrån årstiderna som ritualer. De hjälper mig knyta an till det cykliska i naturen som vi människor egentligen i allra högsta grad är en del av, även om vi försöker leva linjärt.

De är också ett sätt för mig att fira vardagen. Att glädjas åt det lilla och ge ny energi. Den här tiden på året börjar längtan efter spirande liv. Späd mjuk grönska. Att då få gå ut i garaget och hämta in pelaronerna som vilat hela mörka vintern. Väcka dem varsamt, ge dem näring och vatten och värme, och se dem veckla ut små nyvakna vågiga blad. Omge mig med de små livsglada pelargonbebisarna i alla fönster i köket och se dem varje dag. Det smittar av sig på mig. Det visar mig vad som väntar. Det skapar liksom en länk in till sommaren som ska komma, sprängfylld av klorofyll, liv och ljus.

Sådana enkla traditioner och ritualer ger mig också en känsla av trygghet. Jag tycker om att veta vad som väntar, även om det bara är i det närmaste lilla. Nu är dags att så årets fröer. Då flyttar jag köksbordet mitt i rummet för att skapa mer plats vid fönstren åt sådderna. Och för att jag längtar mer ljus och lätthet kring möbleringen i sig. Mer rörligt och mer luftigt.

Traditionerna hjälper också att ge struktur och riktning på livet. De är som flodbankar. De som håller och leder vattnet/livet så det kan flöda, virvla och porla fritt, eller vila vid stränderna, i stället för att allt bara rinner ut åt alla håll och blir till ingenting.

Att skapa och glädjas åt traditioner handlar för mig också om omsorg. Om mitt hem, min familj och mig själv. Jag tycker om att komma in i ett rum och se att någon pysslat om det. Lagt fram en ren duk och bemödat sig med att plocka in något fint från naturen och ställa på bordet. Satt de våriga tallrikarna med tussilago i tallrikshyllan, möblerat om lite. Eller satt pelargonsticklingar i ny jord. Det får mig att må bra och trivas. Den typen av ritualer är ett fint och enkelt sätt att ta hand om sig tänker jag. Vad tycker du? <3

2 Comments

  • Reply
    Alicia Sivert
    13 april 2020 at 17:22

    ÅH så väldigt fint skrivet, och så mycket jag känner igen mig! Jag var orolig att glädjen i att odla och hålla på med växter inte skulle komma i år. Jag har gått och pillat på ogräs och sått tomater mest för att jag borde, sanerat citronträden från ohyra och oroat mig men så mitt i alltihop märker jag att jag klippt sticklingar och satt i vaser överallt. Att jag är inne i olika trädgårds- och krukväxtgrupper på Facebook hela tiden och går och drömmer om att anordna en egen liten tråd för sticklingsbyten. Den är ju här! Känslan, tryggheten, förväntan, längtan, närvaron. Och jag är sååå glad för det!

    • Reply
      Nina
      14 april 2020 at 15:42

      Å, den där känslan! När man trott att inspirationen och lusten aldrig ska komma tillbaka och så plötsligt bara finns den där. Även om det skulle stanna där, även om man inte gör något särskilt av det, så vet man att allt finns kvar och att allt kommer till en precis när det ska. Så fint att läsa att du är där nu <3

    Leave a Reply

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

    Du kanske också skulle tycka om...