Drömmen som vägrade vänta

En gammal dröm gick hastigt och lustigt i uppfyllelse häromdagen. Då jag var liten hade vi en stor gammal flaggstång här på gården men den murknade och blåste av. Har alltid önskat att vi ska sätta upp en flaggstång igen men det har legat väldigt långt ner på priolistan för annat har varit viktigare. Men så en dag stod jag och kollade Marketplace medan jag rörde i middagsgrytan och en annons dök upp; Flaggstång bortskänkes. Jahaja, tänkte jag. Det går ju inte. Hur skulle vi frakta en flaggstång? Men så såg jag att den fanns här, i vår by. Ett par kilometer bort bara och raka spåret från vägen nedanför vår gård, inga korsningar!

Micke drog iväg för att kolla på den och ringde efter några minuter; ”Nu kommer jag hem med en flaggstång.” De hade fällt stången direkt och styrt in den i skåpbilen med resten hängande ut på släpet som han av en händelse redan hade påkopplat. Sedan var det bara att smygköra vägen fram genom byn och så bar vi den sista biten uppför traktorvägen till vår gård. Ena halvtimmen var flaggstång en avlägsen dröm. Andra halvtimmen låg den på gården. Gratis och med knappt nån miljöpåverkan alls!

Dessutom slumpade det sig så att vi redan hade bokat in grävare till gården den kvällen för att fixa med lite annat så innan kvällen var över hade vi hålet för flaggstångsfundamentet klart också. Mitt i rundeln framför huset skulle den stå såklart.

Ett par dagar senare var jag på loppis och tror du inte jag hittade en svensk flagga i precis rätt mått till stången och i nyskick. För 70 kr!

Så till det blygsamma priset av ett gäng betongsäckar, ny lina, en vimpel och ett markfäste (samt otaliga svordomar för att få fästet rakt och passa det gamla fästet innan betongen stelnade) så står flaggstången nu här och tronar. Det var meningen att det skulle ske nu helt enkelt!

Det känns så glatt och välkomnande och nästan lite festligt att mötas av en fladdrande vimpel då man kommer hem. Längtar tills vi får hissa flaggan! Vår bröllopsdag i augusti får vara högtidligt nog bestämmer jag nu.