Jag har gjort det igen. Adopterat en röd gammal bortskänkes-soffa som ingen ville ha. När vi skulle lyfta upp den på släpet började jag förstå varför ingen velat ha den. Jag har aldrig i mitt liv stött på en sån tung soffa förut. Stor, maffig och bullig med en rejäl stomme av… ek? Avenbok? Gråsten?
Vi lyckades baxa upp den på släpet men när vi kommit hem höll vi icket på att få in den. Vår gulliga lilla farstukvist är jag så nöjd med alla dagar utom då vi ska in eller ut med någon större möbel. Vi fick skruva bort ytterdörren och med ett gemensamt primalvrål vräka upp soffan på högkant för att sedan kunna lirka in den genom dörröppningen en centimeter i taget. När den väl stod på plats i salen satte jag mig förväntansfullt i den.
Det kändes inte bra.
Ryggstödet var hårt stoppat och väldigt upprätt och här vill man ju kunna sjunka ihop tillsammans i varsitt hörn med en godisskål i mitten och se film i timtal en regnig dag. Inte sitta rak som en grevinna på tebjudning. Soffan såg också för hög ut intill våra fåtöljer. Ingen av oss sa något, vi ville liksom inte erkänna för oss själva att vi kanske gjort arbetet i onödan tror jag. Så vi monterade tillbaka ytterdörren och mumlade något om att känna på det hela några dagar.
Till sist var vi ju tvungna att landa i att den förra soffan kändes bättre. När Micke föreslog att vi skulle ta schabraket ut till stugan istället höll jag på att börja skratta. Om den ser för stor ut i en 36 kvadratmeters sal, hur missanpassad ska den då se ut i vår lilla stuga? Men det är klart, den är ju skön att ligga i… Och charmerande. Vi gör väl ett försök då! Bort med ytterdörren igen. Några klämda fingertoppar, kotkompressioner och otaliga könsord senare stod soffhelvetet på släpet igen på väg ut till stugan.
Och det blev så bra! I stugan har vi ingen tv utan använder soffan mest till att ligga och läsa eller kolla på elden eller lösa korsord och det fungerar denna soffan utmärkt till. Den gamla soffan vi hade här innan var så dålig i fjädrarna så låg man för nära kanten kunde man rätt och slätt rulla ur den och hamna på golvet. Vilket lyft att ligga skönt och ligga kvar! Vi upptäckte också att soffan hyser en hopfälld järnsäng (vikten börjar kännas mer förståelig nu) så vi fick en extra sovplats också.
Och jag tycker gamla soffor med rött sammetstyg är bland det mest inbjudande som finns. Vet inte vad det är. Biokänslan? Soffans djupa varma kulör tillsammans med öronlappsfåtöljen i samma färg blir en fin kontrast till de svala blå väggarna. Nu ber jag till secondhandgudarna att inte låta mig stöta på ännu nån oälskad röd gammal soffa jag inte kan låta bli att ta hand om. Mina ryggdiskar ber på knä.
