Kommer du ihåg att vi anlade en hästbajslasagne på den trista ytan mellan köksträdgården och växthuset i maj? (Här kan du läsa om det.) Välkommen in och kika på hur den blivit då den stått och gottat till sig under sommaren! Här kommer ett gäng då- och nu-bilder.
Och så här ser det ut idag. Så fort vi fick tag i gräsklipp så täckte vi alla bäddarna med ett tjockt lager både för näring och fuktbevaring. Det älskade växterna. Efter en rätt långsam etableringsfas var det då som allt satte fart på riktigt. Wow vilken växtkraft! Här ovan ser du slingerkrasse, grönkål och vårt krikonträd som brukar hästbajs som steroider. Hoppas det inte tar skada i vinter av att ha fått så mycket näring nu i sommar.
Solrosorna hade nog mått bra av lite djupare jord och växtstöd mot havsvindarna som kommer runt hörnet här men helt okej blev de ändå:
Trästammen vi sågade upp slantar av till gång i landen har fungerat utmärkt. De ligger inte lika tungt på plats som stenplattor såklart utan ruckas lite då vi går på dem men det går jättebra ändå och de har redan grånat vackert. Här under krikonträdet går det inte längre att gå i gången dock, för trädets grenar har brett ut sig flera decimeter och växer liksom neråt. Får se hur vi löser det längre fram.
Vi testade ju att odla kål för första gången i år och grönkålen har trivts fantastiskt bra här i lasagnen. Vi såg några kålflugor under näten i början av säsongen och nöp ihjäl de vi kom åt genom nätet. De försvann snabbt och kålen verkar helt opåverkad av dem. Massor med god och nyttig mat att förvälla och stoppa i frysen. Så kul!
Vitkålen däremot. Den såg drömmigt fin ut i början av sommaren, växte snabbt i perfekta friska grågröna sidenmatta blad. Men där lyckades kålmalen ta sig in under nätet och lägga larver så den blev gulflammig och hålig på nolltid. Och på min trädgårdsrunda alldeles nyss var den dessutom full av frossande åkersniglar. Blä. Såg en hel del sniglar på slingerkrassen också. Funderar på om det bästa är att riva bort all vitkål eller om risken finns att de sniglar jag missar då ger sig på grönkålen.. Vad tror du?
Krassen jag satte i våras skulle enligt beskrivningen vara cremegul men jag har inte sett skymten av en enda cremegul blomma. De olika plantorna blommar i allt från knallgult, brandgult, korallrött och riktigt orange. Men äh, det är fint det också tycker jag.
På det stora hela är jag jättenöjd med hästbajslasagne-projektet! Förhållandevis liten insats, ingen kostnad (förutom frökuvert förstås) och inte ett enda svettigt spadtag i vår steniga jord. Såhär lummigt och mysigt vågade jag inte tro att det skulle bli redan i år. Och varje kvadratmeter gräsmatta som försvinner till förmån för matodling och lummig grönska känns som storvinst.
Summa summarum – hästbajslasagne rekommenderas varmt!
