De senaste dagarna har verkligen varit helt makalöst vackra här i norr, och på många andra ställen också verkar det som då jag kikar i mitt blogg- och instagramflöde. Efter flera år med halvdana vintrar och mycket slask är jag så glad över att vi fick en riktig vinter i år! Massor med mjuk vit snö och glittrande rimfrost på träden mest varenda dag.
Men ärligt talat. Det är svårt att hålla fokus på arbetet då det är så himmelens vackert ute. I morse kunde jag bara inte låta bli att gå ut med kameran i trädgården en liten stund. Vill du följa med ut?
Umeåälven mynnar ju ut i havet nedanför åkern öster om vårt hus och tidigt om morgnarna är det allra vackrast att titta ut åt det hållet. Isen ligger tjock och stadig men längre ut finns en öppen ränna där fartygen åker in och ut ur hamnen. Där brukar vattenångan sakta dansa i morgonsolen. Förtrollande vackert. Idag var jag dock för sent ute, åkern hade hamnat i skugga och solen låg för högt för att vattenångan skulle synas på bild.
Tänk att väldigt snart kommer den där takdroppstiden. Då solen når över topparna på den gamla syrenen. Man kan lägga ut ett fårskinn på pannrumstrappen eller sparken och sitta här mot solväggen och känna hur det verkligen värmer i ansiktet. Kisa mot köksträdgården och växthuset, drömma sig bort och smida massor med odlingsplaner. Jag ser så mycket fram emot att få ha växthuset ända från start den här säsongen så vi kan driva upp plantor där inne.
Det pratas mycket om att vi ska leva mer i nuet. Och det tycker verkligen jag också är viktigt, att vi inte tittar så mycket bakåt eller framåt så vi missar det fina i nuet. Men så här i mindfulness-tider tycker jag nästan att det blivit lite för mycket av det goda. Som att vi blivit lite rädda för att sakna eller längta.
Jag tänker att om jag har något fint att se fram emot, våren till exempel, och börjar drömma om den redan nu så får jag ju njuta av den två gånger. Först nu då jag längtar, planerar och drömmer och sedan när jag får uppleva dem. Det behöver ju såklart inte betyda att jag inte njuter av nuet också. Jag tror de flesta av oss är fullt kapabla att hålla både dåtid, framtid och nutid i huvudet samtidigt. I en skön mix <3
4 svar
Underbara bilder, så vackert! Blir så avundsjuk, här i Stockholm är det mest grått och trist…
Tack! Ja den här gnistrande vintern är verkligen något alldeles extra. Men om ett par månader kommer allt att vara grått och trist här medan ni har knoppande vårlökar så då blir det ombytta roller 😉
Otroligt vackra bilder. Jag älskar att längta, minnas och sakna. Jag saknar verkligen min farmor inte så att jag blir ledsen utan bara för att ha henne kvar i hjärtat. Vist ska man vara i nuet men ibland går allt så fort och då är det så lätt att tappa bort sig själv. Gillar den där blandningen av minnen, nuet och framtiden.
Tack! <3 Just det där med att tycka om att sakna håller jag med om. Jag saknar också min farmor men minnet av henne och att jag känner hennes närvaro gör mig glad. Jag tänker ofta på henne och de dagar då jag behöver vara extra modig och stark brukar jag bära hennes halsband och påminnas om hennes styrka. Tack för dina ord <3