I ett inlägg på Instagram häromdagen skrev jag att jag hade spenderat kvällen åt att bland annat göra sensommar i köket och fick denna kommentar:
”Sensommar i köket låter så lantligt och fint! Vad tänker du på speciellt när du rustar för det?”
Det är en så bra fråga så jag tänker att jag gör ett blogginlägg av det hela. Jag blir väldigt påverkad av naturen och våra årstider i mitt kreativa arbete. Vilka färger jag dras till. Vilka av mina saker jag älskar lite extra. Vad jag vill ha mer av och vad jag vill låta vila. Vilken känsla jag vill skapa.
Sommaren, och särskilt hög-/sensommaren sticker ut lite från min inredningsstil övrig tid på året. Jag längtar massor av färg (i mina mått mätt i alla fall), gärna många röda detaljer.
Jag blandar upp den lite allvarsamma allmogen med yngre, gladare, nästan kitschig inredning. Längtar känslan i en sommarstuga där det bara blivit lite som det blivit genom åren. Ingen genomtänkt färgkoordinering eller egentlig stil utan lekfullt och lättsamt.
Det får gärna märkas att det är skördetid. Våra gamla plåtburkar för matvaror får stå framme lättillgängliga och sånt vi plockar in från växthus och köksträdgård får ligga framme och pryda köksön. För mig inspirerar det och stärker baknings-/matlagningsglädjen. Det är så mycket roligare att baka då mjölet hälls upp ur en stor röd plåtburk med blommor på än ur en påse. Eller att ta saltet till maten ur en porslinsskäppa på väggen i stället för en plastburk. Eller plocka nyskördade tomater till salladen från farmors gamla våg i stället för ur en plastback i kylskåpet.
Förutom att låta sånt vi skördar pryda rummet så plockar jag såklart in blommor från trädgården och åkrarna som också påminner om vilken tid på året det är. Prästkragarna blommar fortfarande och får sällskap av solrosor. Både maffigt generösa och små glada varianter. Det är så vilsamt för mig det där, att gå ut i trädgården och bara låta händerna plocka det ögonen dras till. Det jordar mig och inspirerar mig på samma gång.
Hela köket känns så glatt och fullt av liv nu. Vi har ju fått två nya små familjemedlemmar också, som i allt de gör bidrar till den känslan. Doris och Vera. Orimligt söta och roliga.
Jag brukar prata en del om att använda alla sinnen då en inreder sitt hem. Det är så lätt att bara fastna i det vi ser, det estetiska. Men hur vi upplever en miljö handlar ju om så mycket mer än så. Och ett kök mitt i högsommaren är ett himla bra exempel på hur man kan leka även med de andra sinnena.
Känseln – de allra flesta av oss mår bra av att vår hud får kontakt med naturliga material. För mig blir det skurgolv och trasmattor under fötterna, bolsterkuddar att vila mot då jag ligger på bänken vid fönstret, mjuk kattunge och sträva linnehanddukar mot händerna. Hörseln – fågelsång utanför fönstret, skrik och skratt på avstånd från badviken, eller kurrandet från kattungen på magen. Och ibland då jag vill hjälpa sommarkökskänslan på traven kanske jag kör igång nån spellista med 40-talsmusik på Spotify. Leker att ljudet kommer från en sprakig trattgrammofon i trädgården. Doften – behöver väl knappt förklaras. Grönskan utifrån, luktärterna i sina kannor, nyskördade grönsaker eller bara den friska luften från det öppna fönstret. Denna årstid kan vi ju till och med enkelt ta med smaken i det hela. Kanske en liten skål med tomater eller bär att norpa åt sig då och då.
Ett sådant inspirations-il var det som slog mig häromdagen. Då passar jag på att njuta av den bubblande ivern. För vissa dagar/säsonger/år har jag inte haft ork eller lust att göra annat än möjligen sätta en röd pelargon på bordet. Och det funkar ju fint det också. Jag tycker inte att det ska få finnas några regler kring heminredning. Förutom en; Känns det rätt så är det rätt. Att pusha sig till förändring utifrån att man ”borde” trots att inte lust eller ork finns tror jag gör mer skada än nytta. Vi behöver inte fler måsten, borden och bördor. Allt vi gör i skapandet av våra hem bör komma från en känsla av lust och glädje. Annars är risken stor att hemmet bara blir en piffad yta, inte den kraftplats det kan vara <3
