Det är september och i trädgården är det visset och vackert om vartannat. Rundeln framför huset är överväxt och sjabbig, prästkragarna står bruna och luktärterna är halvdöda och grå av mjöldagg. Ringblommorna jag direktsådde i våras blommar dock oförtrutet vidare. Dillens kronor tävlar förgäves med solrosorna om pris i kategorin Högst i kökslanden. Men vinner i kategorin Mustigast doft.
Melonäppelträdet tävlar med Säfstaholm-träden om Bästa skörden nånsin och vinner med hästlängder. Vi har aldrig varit ens i närheten av att få så här mycket äpplen. Större och finare än vanligt också, trots att vi inte gallrade karten.
Innan helgen började jag plocka äpplena och tänkte fortsätta i veckan men så halkade jag på en sten i lördags och verkar ha spräckt svanskotan så nu ligger jag mest i sängen. Mitt i kurslansering, vackermånad och äppeltider. Trist och ont men resten av veckan ska det regna och jag får öva upp mina ligg-jobbar-färdigheter (inga snuskiga associationer tack) och se många avsnitt Downton Abbey med regnet smattrande mot plåttaket. Det kunde ha varit värre.
