Idag känns allt lite lugnare. Jag vaknade med huvudvärk och halsont. Visst är det finurligt hur kroppen ofta reglerar tempot då vi inte förmår göra det själva. Tidigare i livet har jag kämpat emot kroppens signaler och känt mig duktig och stark då jag lyckats. Efter utmattningen har jag lärt mig lyssna och respektera.
Förutom att så långt det är möjligt välja sysslor efter energinivå, så mår jag så gott då jag får skapa utan press på resultat. Såklart också ett väldigt bra sätt att ta udden av inspirationsöverslaget jag berättade om igår. Det här att ta en stund och sätta ihop ett enkelt stilleben, fota och skriva, det är som en lek för mig.
Idag leker jag att det är torsdag den 29 augusti men ett helt annat år. En tid då kalendern inte finns på en blank skärm i en telefon och uppdateras av sig själv. Utan i ett litet, litet träskåp som behöver hållas reda på och snurras fram av människohand för att stämma.
Kanske står kalendern på skrivbordet hos en trädgårdsmästare. Hon har just varit ute på en morgonrunda i trädgården och plockat in lite augustiblommor och fallfrukt. I den tiden, och den världen, så har inte solrosorna råkat torka ut några gånger för mycket. Inga kryp har tuggat hål i slingerkrassen, ogräset står inte högt under de nyplanterade plommonträden. Äppelträden är inte unga, taniga och angripna av nån märklig lav utan gamla och vackert knotiga. Dignande av fina friska äpplen.
Jag vill verkligen inte leva i nån perfekt drömvärld där saker aldrig går snett och allt alltid är frid och fröjd. Blasé på glädjeämnen och med grunt känsloregister. Jag är säker på att allt finns och händer av en anledning, även svårigheter och skit, såklart betydligt mörkare och tyngre saker än småkrångel i trädgården. Det hjälper oss växa och utvecklas. Våra skuggsidor är förutsättningar för att vi ska kunna vara de komplexa och storartade varelser vi faktiskt är.
Men jag vill gärna kika in i den där drömvärlden nån gång då och då i leken. Det är roligt och ger mig näring. Lite så känner jag också för alla vackerheter jag valt in i mitt flöde på sociala medier. Det stressar inte mig att se andras fina hörn och vinklar. Jag vet såklart, och är glad över, att det inte är hela sanningen. Men det är fint och inspirerar mig.
Hur känner du? <3
