Tre minuter från tragedi

För ett par veckor sedan var jag med om något jag upplevde så traumatiskt att jag inte har velat skriva om det förrän nu. Det var en helt vanlig arbetsdag här hemma. Jag satt i trappen i hallen och kollade några färgprover i dagsljuset när jag plötsligt fick till mig att jag skulle gå och titta in i salen. Vi har ju efter vårt soffynd sökt fåtöljer second hand men i väntan på att de skulle dyka upp har vi haft en gungstol och en hängmatta på stativ. Då jag kommer in i salen få jag se Vera hänga helt stilla i halsen från en av hängmattans öglor utan att nå golvet med framtassarna. Fullständig panik! Jag bara skrek rakt ut och sprang dit.

Hon hade på något sätt lyckats få in huvudet i öglan, fått panik och snurrat runt på bakbenen så repet tvinnades runt halsen på henne. Det satt stenhårt och jag fick verkligen slita så jag trodde nacken skulle gå av för att få loss henne. Jag hade bara en sak i huvudet och det var att få loss henne på sekunden. Att springa iväg och leta en sax eller kniv fanns inte i min tanke. Som tur var lyckades jag rätt snabbt lirka loss henne ur öglan och hon sprang genast iväg, så hon kan bara ha hängt där en väldigt kort stund.

Lilla hjärtat. Hade jag inte gått in dit just då hade hon inte levt nu. Några få minuter utan luft för den där lilla kroppen och det hade varit slut. Då värsta chocken lagt sig slog det mig – vad var det egentligen som fick mig att gå in i salen just då? Jag brukar väldigt sällan gå in där på arbetsdagarna förutom på lunchen om jag vill se något på tv med jag äter. Jag hade inget ärende där inne. Det vara bara något som kom till mig att jag skulle göra. Min intuition som talade, eller någon/något som tog kontakt genom den. Min rationella hjärna hade aldrig tyckt det fanns nån mening att gå dit just då. Men intuitionen, jag är så tacksam att jag lärt mig att lyssna till den.

Där och då bestämde jag att nu skulle hängmattan ut. Sökandet efter fåtöljer intensifierades och nu är det löst! Såg en annons på Marketplace på dessa sköningar och slog till direkt. Det är inte exakt samma färg eller stil som på soffan men det stör inte. De är så himla mjuka och sköna! Det äldre paret som haft dem innan hade varit finurliga och skruvat fast små lampor upptill. Jag tänkte att dem skruvar vi väl bara bort men sen kom jag på andra tankar. Det är perfekt ljus att sitta och läsa eller brodera. Skulle bara haft en fotpall också tänkte jag, åkte på loppis dagen efter och kom hem med en sypall som passade utmärkt till fotpall. Och att förvara broderiprojekt i.

Så nu är salen färdigmöblerad, enbart med second hand. Soffa, fåtöljer, matta, bord och fotpall har tillsammans kostat oss 950 kronor. (Räcker inte ens till en halv fåtölj på det stora varuhuset.) Vi trivs så bra här nu allihopa, särskilt katterna får jag för mig <3