Har du sett så söt kakburk jag fyndade på Marketplace i morse? Egentligen var det en annan burk som annonserades men då jag och säljaren började skriva till varandra visade det sig att hon hade ett helt gäng plåtburkar till salu så det slutade med att jag köpte fem stycken. För 120 kr! Och det bästa var att vi bor i samma by så jag kunde bara snabbt åka förbi och hämta dem. Balsam för en loppissjäl med stora abstinenssymtom. Favoriten bland burkarna var i alla fall denna. I den perfekt vaniljgula tonen med vårblommigt motiv. Såklart var jag tvungen att genast ta en paus i arbetet och baka kolasnittar för att inviga den.
Dessa kakor är nog mina favoriter bland småkakor. Världens enklaste men kanske också godaste. Jag bakar enligt Leilas recept med ett par små justeringar. Tar ingen ingefära som det står i hennes recept, men tillsätter lite flingsalt för jag tycker det är så gott med lite sälta i allt det söta. Här är receptet om du blir läskad:
100 g smör
1 dl strösocker
2 msk ljus sirap
2 1/4 dl vetemjöl
1/2 tsk bikarbonat
1 tsk vaniljsocker
en nypa flingsalt
Sätt ugnen på 175 grader. Vispa smör, strösocker och sirap krämigt. Blanda vetemjöl, bikarbonat, vaniljsocker och flingsalt och vänd ner det i smeten. Dela degen och rulla ut till två längder. Lägg längderna på en plåt med bakplåtspapper och platta till dem lite. Räffla med en gaffel. Grädda längderna gyllene i mitten av ugnen i ca 12-15 minuter. Låt dem svalna en aning och skär sedan längderna på snedden. Låt kolasnittarna svalna på plåten. OCH (egen anm.) lägg ner dem i den gulligaste gamla plåtburk du har.
Jag har två olika plåtburkar till kaffe, en dovt blå-grön som jag använder vintertid och försommar. Och en ljusgul som jag vill ha på våren och sensommaren. Du som följt mig en tid vet ju kanske att jag tycker om att förändra utifrån säsong och känsla. Mattor, porslin i tallrikshyllan, möbleringen i köket och lite annat. Och kaffeburk som sagt. Den ljusgula hamnade dock oaktsamt i diskmaskinen förra året och blev i stället silverfärgad. Så jag blev så glad då jag bland dagens burkskörd fick med en ”ny” kaffeburk så söt att det ilar i tänderna.
Den perfekta gladröda kulören. Blommor som tagna ur ett gammalt bokmärke. Alldeles lagom nedmattad och fin. Hann knappt få av mig skorna innan jag diskade den och hällde upp ett nytt paket kaffe i den. Nu står den här och ropar ett glatt hej så fort en kommer in i köket. Oemotståndlig.
Tänk att en kan bli så glad över en gladröd gammal kaffeburk och en liten kakburk som precis rymmer en plåt kolasnittar. Firade såklart med att göra kaffe, högtidligt öst ur den nya burken, och fika ett gäng kolakakor.
Att fira det lilla är ett så enkelt sätt att göra livet lite roligare, och hemmet lite kärare.
