I år var inget vidare odlingsår. Vi spenderade så mycket tid till renoveringen av stugan att ogräsrensning, beskärning och uppbindning prioriterades bort. Och då skördetiden kom så låg allt mitt fokus på lanseringen av min kurs + att jag ju föll och fick en fraktur i ryggen. Micke har gjort ett hästjobb med skörd och tillvaratagande av bär och äpplen men allt annat i köksträdgården och växthuset gick i stå. Så får det bli ibland. För mig är det viktigt att trädgården inte blir ett stressande ok att bära utan så kravlös och luststyrd som möjligt. Vissa år finns gott om tid och lust att lägga på odling. Vissa år inte alls. Och ibland går vi ut starkt men byter fokus under säsongens gång. Så måste det få vara annars låter jag nog hellre bli. Men nu har vi i alla fall räddat det lilla som fanns från frosten och det ger en fin känsla att se de små skatterna lysa färgglatt i köket.
Tomaterna får eftermogna inne i värmen. Chilifrukterna ligga utspridda i korgen tills jag fått mig för att trä dem på tråd och hänga upp för torkning. De gula, som hette något med Lemon och har lite citrussmak, tänker jag kan vara goda till het räkpasta. Mums, det får bli nästa helg tror jag bestämt.
De sista ringblommorna och de knappt utslagna små solrosorna har också flyttat in sin sista tid. Och i en loppad lerskål ligger ägg jag fått från en kär vän med höns. Nästan för vackra för att ätas upp.
Jag tycker om att samla allt det sista ur trädgården, det sista av skördetiden, tillsammans på en plats i hemmet. Och jag tycker om att låta maten vara synlig i köket, oavsett om den är hemodlad eller köpt, i stället för att den ska vara undanstoppad i kylskåpet. Och jag har den hellre i glasburkar, korgar och tråg än instängd i plast och fula förpackningar. Det blir så mycket mer inbjudande att laga mat tycker jag.
Det allra sista i skördeväg blir potatisen som hämtas hem idag från en av svärföräldrarnas åkrar i byn där vi har stugan. Vi hade nämligen massor med fjolårspotatis kvar i kylrummet med fina mältor som vi spontant stoppade i jorden en dammande het dag mitt i sommaren tillsammans med svärfar och småkusiner. Alldeles för sent enligt odlingsråden för potatis men bära eller brista tänkte vi och det blev massor med potatis! En påminnelse om att ta alla odlingsråd och regler med en nypa salt.
Såg ett broderi på Instagram med texten ”Ja ja, men nu blev det så.” Funderar starkt på att brodera upp en egen bonad med de visdomsorden.
