En av mina absoluta favoritmöbler här hemma är det mer än 200 år gamla slagbordet vi har som köksbord. Det köpte min farmors far Helfrid Andersson på auktion. Han som var målarmästare målade bordet i en vacker grågrön nyans och såvitt jag vet har det inte målats sedan dess.
Det hade stått på en tillfällig officersmäss i Hörnefors under finska kriget och den 5 juli år 1809 då en grupp militärer satt runt bordet fick de beskedet att officeren Joakim Zachris Duncker just hade stupat i slaget vid Hörnefors. Då karvade en av dem ett djupt kors i bordsskivan. Det här har jag fått berättat för mig av farmor som fått höra det av sin far men varken hon eller jag kan förstås vara säkra på att det stämmer. Jag väljer att tro på det!
Bordet stod i sommarstugan som farmors föräldrar byggde vid havet i Hörnefors på 1920-talet. Här har farmor och hennes syster suttit som barn och nött ner stagen under lådorna med sina små fötter. Och senare gjorde deras egna barn detsamma. Här har mina förfäder ätit gott, ätit fattigt, skrattat, gråtit, kalasat med vänner, ätit stillsamma vardagsmiddagar, firat högtider, tagit beslut och berättat innerligheter. Detta bord vet garanterat mer om min historia än jag själv vet, önskar det kunde berätta.
Det är skevt, sprucket och lite vingligt. Då någon råkar spilla ut sitt glas rinner det rakt ner på golvet genom springorna och ibland även ner i lådorna under bordet så man måste plocka ur och torka av allt. Det har uthärdat både finska kriget, första och andra världskriget och stått pall men sedan mötte det sin överman – vår dotter Agnes. Det har åldrats i ganska rask takt sedan hon kom in i bilden, om man säger så 🙂 Men vi ska göra allt för att hålla det vid liv länge till. Det går knappt att få ett mer opraktiskt matbord men historien, känslan och vackerheten överväger och jag älskar det verkligen!
10 svar
Hej, lebaz-high-life här. Härligt att höra din historia om bordet.
Vårt har inte en lika dramatisk historia. Det har stått här i alla tider, där min svärfar och hans syskon växt upp. Det har bakats på, ätits på, spelat patiens. Min man har suttit här enda sedan han var nyfödd, då hans farmor bodde här. Vi har bara underredet målat, lite skitgul. Själva bordsskivan är inte målad alls, vilket gör att i bland får man stickor i händerna när man torkar av det. Slipar det ibland varsamt och skurar det då och då också, med bl.a. den äkta såpan som jag köpte av dig.
Historien om korset skulle jag också tro på. Även om den inte är sann så tror jag det ligger något bakom det.
Ha en fortsatt fin dag!
Kram
Monica
Så fint att ni har bordet kvar hos er, att det får bo kvar i sitt hem 💛 Vi har också ett gammalt bord med omålad skiva som vi använder som köksö. Jag känner igen det där med stickor! Särskilt då jag ska torka av det med en trasa och gnuggar lite för hårt 🙂 Precis som du skurar jag det då och då med Västerbottenssåpan och man riktigt ser hur bordet njuter av det. Blir både rent och återfettat 👍🏼 Tack för att du berättar! ❤
Tack! Vilken historia! Tänk att ett bord har så mycket att förtälja… Vilken samhörighet du måste känna med dina förfäder när du tar/smeker bordet, jag riktigt ryser! 💛
Ja det är så häftigt med gamla hus och möbler, allt de har varit med om och sett. Jag tror det är därför gamla hus, hur övergivna och slitna de än är, ger en känsla av klokhet och värdighet. Kram på dig och ha en fin helg 💛
Alltså wow, vilket bord!
Ja jag håller med. Det känns liksom klokt och värdigt trots sprickor och skador. Som en gammal vis gumma 😌💛 Ha en skön helg fina du!
Men hej igen… säger jag som såg att min förra kommentar aldrig kom fram i förra inlägget!! Nu har jag försökt många gånger… Tror det krånglar med min webbadress till min blogg… Testar för sjätte gången nu, utan den…
Vilken story om bordet, och jag skulle absolut välja att tro på den, utan krusiduller!!!! Så fin blogg du har och en jättefin webbutik, lägger till dig i min blogglista så jag ser dina nya inlägg.. 🙂
Stor lördagskram till Dig från Kate
Hej Kate!
Såg denna kommentar nu först 🙂 Så trist att det krånglar att kommentera… Har du samma problem på andra bloggar? Annars ska jag kolla upp om det kan vara något i min blogg som gör det svårt.
Tusen tack för dina snälla ord om både bloggen och butiken! Och att du vill prenumerera. Så himla roligt <3
Ha nu en riktigt bra dag.
Kram// Nina
Oh vilken underbar historia!!! Älskar färgen på bordet!
Vi hade ett sådant bord när jag växte upp också – mina föräldrar har det kvar ännu som finbort i vardagsrummet!
Tack! Så roligt att ert bord också får vara kvar och att det faktiskt används! Många fina gamla möbler räknas ju bort för att de inte är praktiska nog och så får de stå och damma i ett förråd i stället. Så kan vi ju inte ha det 🙂