Våren tryckte på pausknappen. Inte mig emot egentligen. Jag gillar pauser. Och våren som oftast är så kort här där jag bor, vill jag gärna njuta nån vecka extra av. Vitsipporna under mormors syren bjuder på allt fler tappra små stjärnor och tvätten på linan mellan björkarna torkar fort i blåsten trots kylan. Den kalla våren puffar mig också mjukt och hjälpsamt tillbaka in till arbetet som jag vill komma vidare med vid datorn. Men i morgon tänker jag trotsa lite och gå ut en stund. Jag vill rensa bort det vissna i jordgubbslandet innan de gröna bladen kommer. Och ställa baljor över en av rabarberplantorna så vi får glasrabarber lagom till Mors dag. Har du testat?
Det går till så att en ställer en hink eller balja över rabarberplantorna när de börjat kika upp ur jorden. Lägg gärna en sten eller liknande på så att den inte blåser omkull. Se till att det blir så tätt som möjligt mot marken. Det blir på så vis mörkt och varmare än vanligt och det gör att rabarberna kommer upp snabbare, blir ljusare i färgen och otroligt mjälla och goda. Oxalsyrehalten ska visst bli lägre på det här sättet också. Här ser du skillnaden på de rabarber som stått under baljan och de andra.
I år ska jag vara noggrannare med att få tätt mot marken. De här på bilden är från ifjol och har nog fått lite ljus på sig eftersom bladen är så pass stora och mörka. Kanske växer stjälkarna ännu högre och snabbare om det är helt mörkt. Guld värt med extra tidiga rabarber då längtan efter att skörda det där första ur trädgården eller naturen är så stor! Inte mycket slår den där första rabarberpajen med vaniljsås. Eller smörstekta späda rabarber med lite nystött kardemumma, havresmul och vaniljglass. Muuuummmsss!
