I natt kom första riktiga frosten och jag kunde inte sluta le i morse. Det är SÅ vackert då alla varma oktobertoner får krispiga vita kanter. Och luften! Hur kan något dofta förmultning och total renhet på samma gång? Men det är lustigt det där med första frosten. Samtidigt som jag har gått runt och sagt att ”nu blir det nog frost snart” i över en vecka så blir jag ändå liksom förvånad när det händer. Och har inte alls tagit mig för att plocka in de sista blommorna eller morötterna eller kryddorna. Samma sak varje år.
Vi har ju städdag på torsdagar och igår tänkte jag att imorgon bitti när det är ljust plockar jag in nya ringblommor till kannan i köket . Men nix. En enda liten ringblomma levde fortfarande i den gamla buketten. Årets sista. Den tog jag såklart vara på. De fick hedersplats på köksbordet bredvid våra allra första små päron från trädet vi planterade vid entrén i våras.
Grönkålen är i alla fall helt oberörd av frostknäppar. En anledning så god som någon att odla grönkål tänker jag. Tror jag ska testa att göra en grönkålsbukett till köksbordet nästa städtorsdag!
