Den här tiden på året är salen ett riktigt favoritrum med sina varma färger. Ett så bra höst- och julrum. Typiska sysslor för den här tiden som att elda i öppna spisen, se på film och lägga pussel hör hemma här. På helgerna äter vi ibland middag här inne också, det förstärker känslan av att det är mer än vanlig vardag.
För några veckor sedan tog jag ner spetsgardinerna som kändes så rätt här i somras i längtan efter det mer höstigt murriga. Jag hade siktet inställt på de rödbruna gamla tunga gardinlängder jag fyndat på en gårdsloppis för många år sedan. Du som har följt mig ett tag kanske känner igen dem? De bonade om så här fint i växthuset för ett par vintrar sedan.
Dessvärre upptäckte jag när jag skulle hänga upp dem att kanalen för stången var för trång. Jag som avskyr att sy på maskin la dem bara åt sidan så vi har varit utan gardiner här ett tag. Tur att jag har en man som tycker det är rätt kul att sy på maskin! Och tur att gardinerna var lite för långa så det fanns tyg att ta av. Vi bara vände på dem, använde den gamla kanalen som fåll nertill och sydde ny kanal med rynkhuvud i andra änden. Det blev riktigt fint!
Det fanns bara tre stycken längder så det fick bli en i varje fönster. Hade gärna haft två i varje förstås men det här funkar också! Älskar tyget. Kvalitén, tyngden, fallet, kulörerna. Mmmm.
För att få så ombonande effekt som möjligt med denna enda gardin i varje fönster ville jag inte dra den så långt åt sidan på stången utan i stället dra den lite åt sidan nertill med omtag. Det räckte inte tyget till så jag gjorde en egen variant med smala sidenband jag fyndat på loppis och egentligen tänkt ha att slå runt julklappar. Kanske inte optimalt men helt okej tycker jag!
Nu riktigt myser jag varje gång jag tittar in här. Att tre tygbitar kan göra så mycket! På luncherna sätter jag mig här, lindar in mig i en ullfilt och ser på serier medan jag äter. Älskar. Men mysigast är det mot kvällen. Solen når just så pass över grantopparna och in hit, men inte länge till. Snart får salen och vi vara utan kvällssol tills våren kommer.
Katterna tycker alltid att det är väldigt spännande då vi stökar runt och gör om på minsta sätt. Doris godkände till sist förändringen, la sig till rätta och visade sitt svala gillande genom att tvätta sig i en av fåtöljerna. Men då kameran åkte fram gav hon mig en upprörd blick och bytte genast rum.
Förståeligt ändå.
