Ofta använder vi ordet medelålderskris då vi gör oss lite roliga över att någon mitt i livet har gjort förändringar. Kanske bytt klädstil, gjort en otippad investering, börjat en ny hobby eller till och med bestämt sig för att följa en dröm.
Vi är så hårt itutade att följa normen ända in i döden att minsta sidospår eller ifrågasättande ser vi nedlåtande på och kallar för kris. Kris?
Kanske är det så att andras mod att förändras skaver i oss för att vi själva i hemlighet vantrivs med livet. Eller djupt inuti känner – Är det här allt? Ska inte livet vara mer än så här? Men vi vågar inte glänta på dörren till den känslan för vad skulle då välla ut? Vilka udda läskiga äventyr skulle längtan dra ut oss på? Bäst att bara fortsätta göra det normala.
Ordet normal bygger på ordet norm – hur de flesta gör. Det vi kallar normalt är alltså inte nödvändigtvis det sundaste, bara det vanligaste. Motsatsordet till normal är onormal. Synonymer till onormal är abnorm, onaturlig, underlig. Vem vill vara onormal? Säkrast att fortsätta följa normen. Även om den leder oss mot utmattade själar, separation mellan människor och en obeboelig planet. Vi slipper i alla fall anklagas för att ha en medelålderskris…
Jag bugar mig för alla krisande människor.
Det är naturligt, modigt och KLOKT att stanna upp och utvärdera, särskilt när man kommit ungefär halvvägs genom livet tänker jag. Att titta över axeln och se vägen man gått. Tänka Okej, var har den här vägen fört mig? Var står jag nu? Vad är viktigt för mig nu? Förhoppningsvis har jag halva livet kvar, visst kommer jag ihåg att leva medan jag lever? Finns det något jag skulle må bra av att bearbeta nu? Vilka drömmar har jag redan mött? Något jag alltid trott att jag drömmer om som jag ju faktiskt inte bryr mig om längre? Någon ny dröm som vill ta dess plats?
Vilket litet steg kan jag ta för att närma mig ett sannare liv för mig just nu?
Ska vi fortsätta kalla det för kris så vill jag krisa vart och vartannat år resten av det liv jag fått.
”The myth of normal is that we assume the conditions of society are healthy, simply because we are used to them.”
Gabor Mate
4 svar
Har aldrig reflekterat över just ordet medelålderskris innan, men du har verkligen en poäng! Kanske man inte ska ta och skämmas för det som går att trycka in under begreppet, utan snarare hylla för någon som gör något livsbejakande. Bra skrivet!
Det verkar som att svaret jag skrev till dig igår föll bort? Testar igen.
Ja! Hylla både varandra och oss själva för modet att känna allt istället för att bara köra på livet ut. Tack ❤️
Men asså! Det är ju sååå sant. Jag ska också krisa mig genom resten av livet numera, tack vare dig. Du är så klok Nina!
/Emma
Krisande kvinnor unite! <3
Kram och tack