Det är ljuva arbetsamma trädgårdstider. Fingertopparna dras till jorden hellre än datorns tangenter och kamerans utlösare så det blir glesare mellan inläggen här och så får det vara. Men igår kväll när vi kom hem från stugan fick jag lust att hämta kameran. För vem kan motstå synen av ett blommande krikonträd?
Vår trädgård har varit ganska eftersatt några år och den här våren ägnar vi en hel del tid åt att ordna med det. Förutom att laga hästbajslasagnen då. I helgen hann vi äntligen jordförbättra odlingskragarna och direktså. Glad att det är så svalt ute att det fortfarande känns vårigt snarare än somrigt, det lugnar. Gullvivorna blommar fortfarande här, häggen har just slagit ut och som sagt – krikonträdet.
Allt blir finare med blommande krikonträd i förgrunden.
Första kållandet täckt med nät! Kålodling är nytt för oss så det blir mycket googlande. En sak jag missat i googlandet är att det är bråttom att lägga på nätet så snart plantorna kommit i jorden. Nätet vi köpte tycks snarare hålla kålflugorna fångna än hålla dem ute… Störigt, men också själva grejen med trädgård. Det går väldigt sällan toppen första gången utan är ett ständigt utforskande av vad som funkar och inte. Skönt och kravlöst när den insikten fått sjunka ner.
Somliga medarbetare springer lika flitigt mellan jordytorna som vi.
Parallellt med att de kraftigt ifrågasätter vårt beslut att täcka dessa jordytor.
Andra medarbetare skiter i jordytorna (kanske bokstavligt talat?) och tar hellre på sig rollen att sprida sköna energier och god stämning. Uppskattat sällskap alltihop.