Den här sommaren blev vi klara med något jag drömt om länge – att färdigställa och glasa in bron i stugan. Vi använde i stort sett bara återbruk. Stumpar och slattar är perfekta att nyttja då man skapar så här små utrymmen. Några fönster vi hade stående i ladugården hade turligt nog samma höjd som stugans fönster. Och ute i sjöboden längst in i mörkret stod stugans gamla ytterdörr lutad mot en vägg. Med nyckeln i och allt! Vår stuga är ju byggd av Mickes farföräldrar och den här dörren satt från början i deras lilla hus inne i byn där vår stuga ligger. (Det är avbildat på tavlan på bilden här nere.) Så himla roligt att den finns kvar!
Dörrens utsida behövde fixas lite och fick ett nytt färglager. Den var redan mörkgrön som syns på bilden här och det fick den förbli men med en annan nyans ur en färgslatt vi hade kvar från när vi målade ytterdörren hemma. Glömde att fota det men ska visa längre fram. Dörrens insida och karm var målad av Mickes farmor för länge sedan, hon tyckte om att leka med färg. Såklart ville vi behålla den precis som den var! Till dörrfodren valde vi ljust engelskt rött som gör sig fint mot farmor Valborgs kulörval.
Hur retsamt är det inte med asful eltejp som sticker ut då man vill göra fint? Kunde inte låta bli att gömma den för mina stackars ögon lite med myggardinen.
Redan förra sommaren kom dörren och fönstren på plats och rummet fick sitt yttre skal. Det såg ut som skrutt invändigt men det hindrade inte mig från att släpa ut en fåtölj för att kunna sitta här och jobba när jag hade skrivresa till stugan. Och fantisera om hur det skulle bli då det blev klart. Som du ser har vi snickrat med alla möjliga byggrester och skrot från uthusen. Till och med delar av den gamla furusänggaveln vi hade för länge sedan.
Innan vi gjorde om brokvisten hemma hade vi sittbänkar på var sida om ytterdörren. De hade en öppning nertill för de agerade också katthus för vår gamla katt så hon skulle ha någonstans att skydda sig lite från vädret vintertid. Tur att vi har sparat dem i ladugården de här åren trots att de har varit ruskigt i vägen! För en av de bänkarna har vi nu lagat till, fixat nytt lock till av skivan från ett bord nån skulle slänga och satt gångjärn så det blir bra förvaring för kylbag, gummistövlar, utedynor och sånt.
Den gick ganska exakt in på glasverandans ena sida. Och så målade vi in den i samma färg som väggarna. Ljuvligt ställe att sitta och lägga upp benen och se kvällssolen glittra på viken. Vi ville ha en ljus och sommarglad kulör på väggarna och blandade till sist till en egen kockumsgul som känns så solig och fin och golvet målade vi ljusgrått. Innerväggarna klädde vi med träpanel upptill, korta bitar som blivit över sedan vi byggde brokvisten hemma för många år sedan. De räckte inte till all väggyta så nedtill satte vi släta skivor. Golv- och fönsterlisterna är också rester som legat på bjälkarna ute i båthuset och väntat på att komma till användning. Bröstlisten handfräste Micke ur krokigt gammalt trallvirke som inte gick att använda då vi gjorde uteplatsen. ÄLSKAR att ta tillvara och Micke är verkligen en mästare på att trolla med sånt som blivit över. Så skicklig hantverkare!
Den inre ytterdörren var målad i kromoxidgrönt med vitt runt fönsterrutan. Vi målade om hela i ockragult och bytte det skrovliga glaset mot klarglas. Det gjorde vi i bägge dörrarna för att kunna njuta av utsikten bättre och släppa in mer ljus i hallen. (Jag har ingen bild på hur det blev för vi insåg snabbt att den inre dörren sannerligen inte behövs den varmare delen av året så den har vi häktat av nu och ställt undan till hösten.) Alla dessa olika kulörer i det här lilla rummet borde bli ganska Villa Villekulla men jag tycker det blev så himla fint!
Dörrens fönsterruta fick en gullig liten gardin med virkad spets som jag hade liggande. Vår stuga har gott om prylar och spår från farmor Valborg men inte så mycket från farfar Johan, som jag aldrig hann träffa men som alla beskriver som världens goaste gubbe. Det ville jag ändra på. En sak jag fått höra om honom flera gånger är att när han var på besök brukade han plötsligt bara resa på sig och säga ”Je val´ha hej” (=ni ska ha hej) och så gick han. Så jag tog en duk jag fyndat på loppis och broderade dit de orden och satte den på ytterdörren som en liten hommage till Johan.
På platsen mittemot sittbänken ställde jag ett litet pelarbord och en korgstol jag tagit hemifrån. Terminens första skrivresa hit fick jag njuta av det jag drömde om i höstas. Arbetade, åt middag och satt och glodde här när jag behövde pausa. Det här lilla extrarummet blev trivsammare än jag kunnat drömma om och ändå kostade det nästan gratis i både pengar och klimatpåverkan. Förträffligt exempel på när bra-att-ha-saker är bra att ha.
