Har du hört talas om hästbajslasagne? Jag läste först om det hos Hanna Wendelbo, vet inte om det är hon som har myntat uttrycket men det beskriver det hela väl. Den här långhelgen spenderade vi med att laga till ett par rejält stora mustiga hästbajslasagner mellan växthuset och köksträdgården.
Den ytan har bara sett så trist och menlös ut innan. En smal remsa med grus närmast växthuset och en grusgång till köksträdgården genom en ruta illa skött gräsmatta. Hittar inte någon bra bild som visar hur det sett ut (VARFÖR lär jag mig aldrig att ta före-bilder innan projekt, så roligt att se tillbaka på ju) men här ser du en glimt i alla fall.
Vi började med att täcka hela ytan med kartong och la sedan på ett lager kvistar och gamla löv vi krattade ihop bakom ladugården. Sedan på med ett lager grov kompost som inte multnat helt. Och så på med hästbajset! Vi lånar ut våra åkrar till sommarbete åt grannarnas fina hästar, av dem fick vi nu en massa hästgödsel. Hemkört och allt! Så himla värdefullt då man kan hjälpas åt så.
Vi breddade den smala grusremsan längs växthusväggen och kantade grusgången fram till växthusdörrarna med gamla kantstenar som legat runt en rabatt vid huset en gång i tiden. De bildade en av lasagnernas kanter, övriga kanter byggde vi av stenar som grävts upp i samband med växthusbygget bland annat. Sten är ingen bristvara här. Marken under vår by består i stort sett av sten. Var man än sätter spaden i jorden stöter man i sten. Ännu en god anledning att bygga odlingsbäddar på höjden…
Gångar genom bäddarna gjorde vi genom att såga till tjocka slantar av en stor stam från en gammal silverpil som stått vid hyreshuset där vi bodde innan. Vår bys första hyreshus faktiskt, från 1950. Kan tänka mig att pilen var lika gammal innan den gav vika för några år sedan. Stammen var så vacker tyckte vi så vi behöll den utan att veta till vad. Nu kom den till användning!
Så här blev det! Tänk bort stöket och tänk dit blomsterlister längs gången fram till dörren och frodig grönska i bäddarna i övrigt. Där det ska sås strör jag ett lager vanlig planteringsjord överst och där det ska ner färdiga plantor gör jag en liten grop med planteringsjord innan jag sätter ner dem så det inte blir för stark näring för de späda plantorna. Gödseln var inte så välbrunnen så det kan hända att odlingsresultatet blir sisådär i år, men i så fall blir det ju bra nästa år!
Det ser alltid så himla ynkligt ut när man petar ner de där nyfödda små plantorna med långa avstånd och jag vill ha så lite öppen jord som möjligt. Både av estetiska och praktiska skäl. Täckt jord = mindre ogräs och mindre vattning. Men om dessa plantor får må så bra som jag hoppas så kommer de snabbt att breda ut sig och täcka sina bäddar. Luckor täcker jag med gräsklipp.
Jag har valt den för mig nya sortens slingerkrasse ”Moonlight” i cremegult och däremellan tror jag att jag ska bredså blomsterlinet ”Salmon” som jag hade ett frökuvert av. I övriga bäddar blir det lite solrosor, linnétagetes, två sorters pumpa och så testar jag både vit- och grönkål för första gången. En tålig tuva rabarber växte här för sig själv i gräsmattan, den får vara kvar och förhoppningsvis må bättre med odlingsland i stället för gräs runt sig.
Nu när det här projektet börjar bli klart står tusen andra och väntar. Jag vill jordförbättra rabatterna och de gamla odlingsbäddarna och direktså, beskära och gödsla klätterrosorna, räfsa ihop lite under buskar och träd och snickra ihop blomlådor till bron, putsa växthusfönstren och bära ut alla pelargoner som ska dit. Och förstås fylla odlingskärlen där inne med jord och hästbajs så de här små tomatplantorna får ta för sig. Jag känner starkare odlingsglädje i år än på många år, så roligt!
