När min mormor Agnes bodde här på gården så gav hon en dag ett skott av sin smalbladiga Mönjelilja till svägerskan i grannhuset. Både huset och Mönjeliljan gick sedan vidare till sonen i huset och har fantastiskt nog levt vidare där genom nya skott. För ett par år sedan fick jag ett skott tillbaka och nu blommar hon här igen på sin mormors plats, precis som jag gör på min.
Jag hann ju aldrig träffa varken mormor eller morfar som dog några år innan jag föddes. Men jag har alltid varit så nyfiken på dem. Och jag känner mig ändå nära dem på något sätt, kanske för att jag lever på samma plats som de levde. Och, hissnande tanke, en liten del av mig har ju levt i mormor. Visste du att flickfoster utvecklar alla sina ägg innan de föds. Det betyder alltså att ägget som blev jag blev till i min mormor. Svindlande.
Dessa bilder är tagna i salen i april 1953 i samband med att mormor fyllde 50 år. Kanske ska ta en liknande själv på samma plats då jag fyller 50 om två år! Älskar att titta igenom fotona i den gamla trasiga foto-asken och söka efter detaljer som finns kvar idag. Stolen som mormor håller händerna på hade min bror i sitt rum då jag var liten och lampan med guldfärgad fot har vi bytt ut elen på och spanar efter den perfekta lampskärmen till, för originalskärmen finns tyvärr inte kvar. Bilden är tagen vid salens östra fönster, ungefär här:
Hur som helst. Mönjeliljan. Är så glad att den fått flytta tillbaka in här, att den verkar trivas och äntligen blommar! Jag bär runt på den och känner in var den kommer bäst till sin rätt. Kanske vid mormor och morfars porträttbild <3
Ett svar
testar kommentar