Igår stod det äntligen ”Sätta nejlikor i apelsiner” på adventskalenderns lapp. Jag hade längtat efter det hela adventstiden och köpt både en massa nejlikor och apelsiner i god tid innan. Men när vi glada i hågen skulle plocka fram alltihop och sätta igång hade alla apelsiner möglat utom tre. Jahapp.
Jag som brukar prata om hur begränsningar ofta är bränsle för både kreativitet och tacksamhet, fick tugga i mig min egen medicin och verkligen uppmärksamt njuta av varje sekund. Det lilla sticket i huden på högertummen för varje nejlika jag långsamt tryckte dit. Det dova bruna mot det glada orangea. Det torkade mot det färska. Den mustiga doften från nejlikorna blandad med den syrliga soliga från apelsinerna. Och ett kvarvarande uns av mögel. Oh well. Det kommer fler dagar.
