När vi hade pysslat om salen för några veckor sedan gjorde jag en lustig upptäckt. Rummet hade ett tema som vi inte hade tänkt på eller planerat. Havet. Hade någon bett mig föreslå ett tema till salen innan, hade havet nog kommit rätt långt ner på min lista. Rep, marinblått och New England-stil hade min hjärna kanske tänkt. Nej tack. Men det här temat hade kommit till på ett helt annat sätt.
Tavlan här på bilden till exempel. Stor och maffig tavla som jag tycker är vacker men kanske inte hade valt att köpa själv. Den är ett arv och minne från min farmor. Den hängde alltid över hennes soffa. Jag kommer ihåg att jag tyckte den var fängslande som barn, nästan lite läskig. Det gråa stormiga havet och människornas bistra miner. En del av mig tycker det än idag. Särskilt med tanke på att min farfar Sven drunknade under en sådan höststorm i unga år. Jag har tänkt att det är lite konstigt att farmor ville ha den uppe. Men så såg jag nu när jag skulle flytta på den att det stod något skrivet på baksidan.
Ja. Klart att hon ville ha den uppe. Och det vill jag också nu. Jag ser kärleken bakom och inte bara det läskiga. Och kvinnans skarpa blick betyder bara beslutsamhet, kraft och integritet. Det där segstarka virket som många av mina förmödrar var gjorda av. Som även jag har hittat inuti.
Kistan under tavlan är ett loppisfynd som vi förvarar veden till öppna spisen i. Jag köpte den för jag tycker den är så fin i färg och form och har inte tänkt på det, men nu då jag flyttade tavlan hit insåg jag plötsligt att kistan ju har ett skepp målat på locket!
Då jag tittade närmare på skeppet fick bilden mig att associera till en annan målning av ett skepp som jag sett nånstans. Men var..? Jo, på blåsbälgen som har stått här vid öppen spisen ända sedan mormor och morfar murade upp den på 40-talet.
Nu började jag se det marina temat. Och lustigt nog hade jag precis satt upp några gamla bilder jag fått från en leverantör jag hade då jag drev butiken. Föreställande sjöfåglar förstås. De hade legat i ett skåp i ett par år och nu plötsligt kändes det bara så starkt att det var här de skulle sitta.
Vi bor på en ö. Från fönstret intill sjöfåglarna ser vi havsviken glittra soliga morgnar. Det känns inte konstigt alls i mig att ha marint tema. När rummet, historien, känslan och intuitionen får leda vägen i inredningen snarare än tanken så kan de mest spännande detaljer och teman dyka upp.
Vill du ha mer inspiration och kunskap kring hur du kan inreda intuitivt och använda ditt hem för välmående? Skriv upp dig för mina inspirationsmejl så hörs vi snart <3
2 svar
Så fint att få följa hur era ting hittat varandra nästan på egen hand! Mycket magi i både enskilda objekt och sammanhanget här. Väldigt fint och liksom pirrande att läsa! Jag hade en liknande men inte fullt lika djup upplevelse i somras då jag loppade en Amerikakarta som innehöll precis alla färger som finns i vår matta. Ryser över hur bra de passar varandra!
Å, jag förstår precis känslan! Då vet en att en är rätt ute i sin inredning, då en ryser av välbehag 🙂 Tack för att du delade med dig och tack för dina ord <3