Omtanke i en ask

I förra inlägget berättade jag om att jag var glad över de små askarna med röda häftstift jag hittat på loppis och hur fint det vore att få använda dem till hyllremsor i köksskåpet om jag hade några. Samma dag hörde min Instagramkompis Maria, @hemmahosmaria, av sig och erbjöd mig ett par rullar hon hade hemma. Jag blev så väldigt glad och lite rörd faktiskt. Värdet på en sådan gåva är så mycket större än det monetära. Att skänka något som inte går att bara pipa in på en butik och köpa mer av. Helt utan att någon förväntar sig det av en, bara för att man vill ge och göra någon glad.

Igår var det extra roligt att öppna brevlådan, där låg det här omsorgsfullt inslagna paketet. Var såklart ivrig att öppna och se hur hyllremsorna skulle göra sig på plats men ville dra ut på glädjen lite så det fick ligga här och pryda köksbänken ett dygn först. Paketet var en gåva i sig, en fint inslagen ask som jag kan använda att skänka något till någon i, en julklapp kanske.

Ta in den här ljuvligheten en stund. Hyllremsorna var som gjorda för mina gladröda häftstift.

Små hål i hyllorna skvallrar om att någon annan hade gjort skåpet fint med hyllremsor förut. Tyckt att det var värdefullt att dekorera sin vardag. Lagt tid och omsorg på att skaffa hem och fästa tyg- eller pappersband på var hylla. Fått sig lite vardagsglädje var gång hon öppnade skåpet för att plocka ut något. Vem var hon? Det kändes i alla fall som att jag knöt an till henne lite, där jag stod på köksstolen och mätte och klippte och gladdes åt det fina och svor till då jag tappade häftstift på golvet.

Har du sett så vansinnigt fint?! Vi har haft det här skåpet i många år. Det agerade badrumsskåp i vårt tidigare hem men fick bli ett skåp för muggar, koppar och glas då vi flyttade hem hit. Torkad tjära som runnit ut i ett hörn berättar att det någon gång i sitt liv verkar ha ansetts för omodernt att ha inne så det fick flytta ut i en snickarverkstad eller uthus. Nu är det älskat igen och tillbaka inne i värmen. Till och med ärat med vackra hyllband och klarröda häftstift. Kunde det le och sätta näsan lite i vädret tror jag det skulle göra det.

Maria ville inte ens ha något betalt för hyllbanden utan föreslog att jag nån gång kunde skicka något tillbaka istället. Att det skulle göra henne gladare att få ett brev från mig bland räkningarna än en slant. Jag älskar den idén och tänker göra så själv nästa gång jag får tillfälle. Inte nyköp och inget dyrt, utan små saker jag hittar, redan har eller tillverkar själv och som kan glädja någon annan. Inte tvångsmässigt till födelsedagar eller jul utan ur ren vilja att ge och gärna när någon minst anar det. Vill du som läser göra samma? Så mycket värme vi kan sprida som ringar på vattnet, i små omsorgsfulla vardagsgåvor.

Tack Maria <3