Här har jag läst in texten åt dig som gärna vill släppa skärmen med blicken en stund:
Jag scrollar och scrollar men det händer inget. Jag längtar efter hemma-inspiration men ingenting väcks. Allt är bara versioner av en och samma miljö som smälter samman till menlöshet.
Men så plockar jag upp Sune Jonssons bok med vardagsbilder på hemmiljöer från sextiotalets västerbottniska landsbygd. Och blir helt förtrollad.
Jag sitter länge, länge vid varje bild. Ser vackra antika möbler mot blekta, skrynkliga tapeter. Sockerbitar i naggad glasskål på vaxduk. Välvårdad krukväxt i plåtburk. Rakspeglar, tummade vykort och tavlor med guldram, oproportionerligt hängda där det råkade sitta en spik. Jag möter blicken på människor med verkliga ansiktsuttryck. Läser in berättelser i hemmens saker från spridda tider. Känner på den naturliga kombinationen fint, stolt, obrytt, praktiskt, omsorgsfullt, nödvändigt.
Dricker inspiration och sanning i så djupa klunkar att det droppar från kinden.
Ser sedan tillbaka på den ändlösa tävlan bland skärmens standardiserade bilder och funderar över när det egentligen var, som vi bestals på den naturliga relationen till våra hem.
Vad tror du?
2 svar
vilken fantastisk röst du har! mer sånt här!
Tack Emma, blir så glad att du gillar idén! Kommer definitivt att spela in de inlägg som inte är bildberoende fortsättningsvis. Här kan du skriva upp dig för mina inspirationsmejl om du vill, där länkar jag till de senaste inläggen så missar du inget;
https://aktahem.se/inspirationsbrev/
Kram// Nina