Jag skulle rensa. Någon kom in i rummet där jag satt på golvet med en ful gammal sparbössa i händerna och tårar på kinderna. Jag la den varsamt i spara-högen.
”Men… Varför behåller du den där om den gör dig så ledsen?”
Var ska jag börja? Att vara människa och leva är att känna. Att välja ut en av alla känslor och göra sig av med resten är varken möjligt eller önskvärt. Så platt det vore med ett enda sinnestillstånd. Så blasé jag skulle bli inför alla mina glada saker om resten inte fick finnas. Så trött. Som att bo i en glättig klibbsöt bålskål utan botten att kunna vila på.
Istället för att släppa taget vill jag släppa in.
In och igenom. Mot äkta frid, inte snabb förträngning.
Tack för att det finns berörande musik, filmer, konst, böcker och innerliga tillåtande hem med levande känslor i väggarna. Praktiska saker, Pettson-lösningar, skönhet, skevhet, fest, vardag och fula små sparbössor i blå plast. Med ett bottenskrap av ogiltiga små slantar och barna-önskningar som inte blev av.
När jag behöver vänder jag mig till mina saker och får stöd att känna det som känns för en stund. Med en varm hand på min egna axel.
”Jag vill behålla den för att den gör mig ledsen.”
