Nu har alla höstens färger blåst av sina grenar, allt grönskande i trädgård och natur har vissnat ner och ligger mjukblött mot marken. Förutom det som vi har så gott om här i norr och som jag tycker så mycket om – barrväxterna. Då snön lägger sig om några veckor så står de ändå för färg och kontrast i allt det vit-grå. Enriset sticker upp som små gröna tuvor under fluffiga mössor. Tallarna bildar tak med sina höga kronor och söta runda kottar. Granarna skapar ombonande väggar i skogarna och skyddar från blåst med sina låga snötyngda grenverk. De är mina favoritträd (har inte en gran i min företagslogotyp för intet). Höga, tunga, stolta, tåliga och trygga.
Jag som älskar att plocka in naturen året om gläds så väldigt då vi tar in granar och granris men det känns alldeles för tidigt ännu. Enris däremot är en riktig novemberväxt för mig och nu har det första knippet fått ta plats i en kanna på köksbordet. Jag passade också på att inviga en så fin duk jag hittade på loppis för en tid sedan. Den känns väldigt novembrig.
Vad tycks? Jag gillar färgkrocken. Det kalla blå och varma vinröda. Perfekta novemberduken och säkert fin i jul också med rätt sällskap. Åh, jul! Längtan är så stor. Jag tycker om att längta.
