Den naturliga rytmen

Vilken vacker höst vi har haft. Jag njuter med alla sinnen. Att känna den fuktiga svala luften mot ansiktet, höra gäss och svanar ropa att de flyttar nu, doften av multnande löv och skorstensrök i näsan, smaken av de sista äpplena från våra äppelträd och såklart synen av naturens sista färgsprakande fanfar innan den blir tyst och naken under vintervilan.

Jag tänker på hur nära naturen vi människor levde förut. Hur vi anpassade oss efter årstiderna, månaderna och dygnen. Och hur vi i samband med industrialismen tvingades klippa den där navelsträngen till Moder Jord. I naturen vaknar och spirar det mesta på våren, blomstrar och pulserar på sommaren, varvar ner och stillnar på hösten och vilar under vintern.

Vi är också en del av naturen men vi förväntas fungera och prestera likadant varje dag, varje månad, året om. Vi är cykliska varelser (särskilt vi kvinnor som dessutom påverkas av vår kropps cykel) men vi försöker leva i en linjär tillvaro. Jag tänker att det kanske är en av anledningarna till att vi är så vilsna idag och mår så dåligt.

Jag är så väldigt tacksam att jag har naturen nära och kan ta en stund i den nästan när jag vill. Att jag har havet åt öster och skogen åt väster. Att jag kan stärka bandet till cyklerna och naturen också genom att ta in en del av den i mitt hem. Att vi får förvalta lite mark och ha en trädgård som följer naturens cykel vad vi än gör. Det går inte att stressa den och inte att bromsa den. Så väldigt vilsamt det kan vara att inte ha kontroll.