Ögonen flackade oroligt då jag såg ut över rummet. Mötte blickarna hos mina klasskompisar som väntade på att jag skulle säga något. Några av dem märkbart roade av min uppenbara nervositet. I mina darrande händer höll jag ett vältummat papper med rubriken Sveriges riksdag och alldeles för många stödord för att kallas stödord.
Hjärtat som bultande i halsen. Kinderna som blossade. Hjärnan som skrek åt mig – Men skärp dig! Se lugn och självsäker ut! Allt jag hade lärt mig om Sveriges riksdag var helt borta. Läraren nickade åt mig med ett litet leende. Till sist lyckades jag öppna munnen och ut snubblade alla stödorden med en lite för snabb och lite för gäll röst. Redovisningen som jag flera gånger hade klockat till fem minuter var över på två.
Att använda min röst och berätta om något eller uttrycka mina åsikter och känslor har aldrig kommit lätt för mig. Varken i skolan eller på någon av mina arbetsplatser. Jag har tänkt att det beror på dåligt självförtroende. Mitt självförtroende och min självkänsla är betydligt starkare idag och nu kan jag ärligt säga att jag älskar att prata om mitt arbete. Jag har också insett att självförtroendet inte är det avgörande.
För även om självförtroende är skönt att luta sig emot då man ska uttrycka sig så tror jag en minst lika viktig faktor är själva ämnet. Jämför känslan i att berätta om ett inövat ämne eller ett ämne man förväntas dela kring, med känslan av att få gå loss på sitt hjärteämne och frikostigt dela sina tankar. Ett ämne som känns på djupet meningsfullt att prata kring. Det känns inte säljigt eller påklistrat utan som en inbjudan till något man skapat från hjärtat, något man tror på med hela sig. Något självupplevt.
Tänk om vi skulle ge oss själva möjlighet att så ofta som möjligt dela det som bultar inuti. Det ämne som inte får oss att skynda tillbaka till skolbänken med sänkt huvud och skammen ringande i öronen. Utan stå kvar lite extra. Med öppen blick och vibrerande hjärta.
För mig är det ämnet Hemmet som Kraftplats. Vilket ämne får dig att glöda inifrån och ut? Delar du ofta dina tankar kring det ämnet? Har du tänkt på att ingen annan kan se på saker med exakt samma unika filter som du har? Världen behöver det du har att berätta. Dina idéer och erfarenheter.
Din sanning.
Vill du, så berätta gärna i kommentarsfältet och öva din röst på mig. Jag längtar att höra!
