Första inlägget på två månader. Vad skriver man då? Jag började med att läsa det sista inlägget jag skrev innan hemsidan la ner sig själv, och måste småle för mig själv. Det är roligt att jag skrev om viljan att längta, och hur livet sedan skred till handling. Inte vad gäller adventslängtan då (tyvärr!) men jag fick chansen att längta hit. Till skrivandet, uttrycket och skaparlusten på en plats som känns både ny och hemma.
En hemsida är ju egentligen en plats. Där de olika delarna av mitt arbete kan samlas, öppna dörrar, bjuda till bords och berätta sin sanning för den som vill hälsa på. Den platsen har känts alltmer tung, dammig och trångbodd senaste året.
Det var verkligen hög tid för förändring på den här hemsidan. Jag har stått och balanserat på tröskeln alldeles för länge. När jag dessutom började predika om längtan tröt visst livets tålamod. Jag fick en lätt lavett i bakhuvudet och snavade in hit. Storögd och paralyserad blev jag stående ett par minuter men när jag började slappna av upptäckte jag att jag kan ta djupa andetag här. För första gången på länge. Och sträcka ut armarna utan att slå i någonstans. Började titta mig omkring och upptäcka alla möjligheter. På med oömma kläder, upp med håret i en tofs och sedan var det bara att sätta igång och bo in sig.
Vi är fortfarande nya för varandra, hemsidan och jag. Har inte hunnit utforska alla vinklar och vrår ännu men den känns hemtrevlig, ren, varm och lättmöblerad. Och dörren står öppen för dig precis när du vill!
2 svar
Åh så fint att dörren står öppen!
Tack jag känner mig välkommen
/Emma
Så väldigt glad att ha dig här Emma!