I helgen tog jag mig an något jag har bävat för ett tag nu – att plocka ner fiberduken från taket i växthuset. Då vi byggde växthuset 2017 bestämde vi oss för att isolera och sätta in innertaket längre fram. Det har fungerat riktigt bra även utan innertak så vi har prioriterat annat de här åren. Men för att slippa se den fula insidan av yttertaket så hängde jag våder av fiberduk i taket 2018. Blev riktigt fint tycker jag och det här med innertak kändes ännu mer lågprioriterat.
Men när jag skottade mig fram till växthuset nu i mars och gick in första gången för i år så hade flera av våderna gått sönder och hängde i sjok från taket. När jag testade att dra i en visade det sig att de blivit så spröda att de liksom exploderade i ett moln av små, små bitar vid beröring. Singlade ner bland alla kärl, krukor, möbler och i gruset. Omöjligt att plocka upp. Suck.
Har skjutit det framför mig men i lördags bet jag i det sura äpplet och tog tag i eländet. Flyttade runt alla saker och möbler, bredde ut en stor presenning, klättrade upp och ner på stegen och rev runt i snöfallet av fiberduk. Det tog hela dan, otaliga svordomar och en intensiv önskan att all fiberduk i hela världen bara skulle upphöra att existera. Extra tråkigt är den här sortens arbete när man inte kan glädjas åt att det blir finare efteråt. För det blev det inte.
Det är inte så tydligt här på bilden men nu syns takstolarna med sina ditskruvade plyfa-bitar, en massa vinkeljärn och andra byggtekniska styggelser. De stora flammiga svartprickiga fläckarna i taket, orsakat av att det regnade in för nåt år sedan kom nu också i dager. Nåja. Det känns ändå skönt att det är gjort. Och på söndagen fick jag äntligen ägna mig åt det betydligt roligare iordningställandet!
Bar ut prinsessan-på-ärten-bolstren till dagbädden, la nytvättad duk på bordet och ställde dit några rara små penséer. Som jag gläds åt allt som är grönt just nu. Och de små frön jag petade ner i jord i mitten på mars har nu kommit så här långt!
Spenat och rädisor är det som har gått allra bäst och snabbast. Dillen verkar också stortrivas men är lite långsammare. Persilja och plocksallad har inte kommit upp alls. Jag ger dem ett par veckor till, kanske har det bara varit för kallt för dem. Ska verkligen kallså här ute fler år. Kul att experimentera med, fröer kostar ju nästan gratis och det enda arbetet är att lägga på ny snö några gånger för att hålla jorden fuktig. De köldtåliga små kålplantorna och linnétagetesen har fått flytta ut hit också.
Min stora runda glasvas ställde jag i den gamla träskålen och fyllde med knoppande häggkvistar. Älskar kontrasten blänkande glas mot grovt grånat trä. Det mjuka solljuset skapar fina mönster i träet som förhöjer ännu mer. Längtar till kvistarna blommar, häggdoft gör sig ännu bättre här i det luftiga växthuset än inomhus.
Det är rätt färglöst här inne nu innan fönstren är fyllda med blommande pelargoner och tomatplantorna bildar djungel i söderfönstren. Då är det fint att låta små färgglada pruttelutter och frisedurer utgöra färgklickar i allt det dova.
Det fläckiga taket må vara, nu har jag annat att fästa blicken på <3
