Det är sannerligen Fingerborgsblommornas år här hos oss. De växer i mängder under äppelträdet och längs odlingsbäddarnas kanter. Jag satte dem i rabatten vid huset för många år sedan och gödslade och vattnade och gullade men de trivdes aldrig där. Men här. I gruset och den lilla urmagrade jord som finns under markduken, beslöt de sig för att slå sig ned och försköna. Jag har inte lyft ett finger eller vattnat dem en enda gång denna heta torra försommar. Ändå vet jag inte om jag har sett kraftigare mer välmående Fingerborgsblommor någon gång. Mängder med humlor brummar lyckligt in och ut ur fingerborgarna så det känns som om hela luften vibrerar här.
Älskar när trädgårdens växter får bestämma själva var de ska bo och vilka de ska leva med.
Mamma Jords visdom, estetik och fantasi överstiger såklart människans. Nästan komiskt att vi så ofta tror tvärtom.
Det blir aldrig lika fint eller hållbart när jag ska försöka bestämma allt och kontrollera och tänka ut och slita upp rötter och bekämpa eller visa tvångsmässig omsorg.
Och inte ens hälften så kul.
