Visst är det härligt att botanisera i antikaffärer och lite snofsigare sortens secondhandbutiker med noga utvalt sortiment. Vackerhet efter vackerhet står smakfullt sammansatta på hyllorna. Men ärligt talat tycker jag det är roligare att gå på vanlig hederlig loppis med gott om skrot och glimmande guldkorn här och där. Att mentalt sätta på sig guldvaskarglasögonen och gå på skattjakt istället för att bara få allt serverat. Idag vaskade jag fram nåt helt fantastiskt på skattjakten, ska fota och visa snart men först vill jag visa ett lite blygsammare fynd från häromveckan.
I en plastback full med halvtrasiga Ikea-pappstjärnor låg en ut och in-vrängd cornflakes-förpackning som genast väckte min nyfikenhet. Däri låg bland det bästa jag vet att fynda i julpyntsväg – halmpynt! Det röda polyesterbandet hade lossnat och halmen var tämligen tillplattad men vad gör det, jag ville ändå byta till bomullsband och halm går ju faktiskt att fluffa till lite försiktigt.
Väl hemma plockade jag bort det fula bandet, stabiliserade i hörnen med snöre, puffade till halmen i ändarna och lindade sedan ett gammalt bomullsband jag hade hemma runt hela härligheten. Tycker det är så fint att väga upp alla julens varma färger med lite svalt ljusblå detaljer.
Halmhjärtat som brukar hänga på skafferidörren fick flytta till ytterdörren detta år och upp kom nykomlingen i julpyntsfamiljen. Vet inte ens vad jag ska kalla skatten, en stjärna kanske? Välkommen är den i alla fall och väl värd både sina tre ynka tior och arbetet med att gräva fram den ur skrotdrivan.
