När jag började arbeta från vårt gästrum på övervåningen så var det i form av Reiki-behandlingar. Då kändes det rätt att hålla det avskalat och enkelt. Inget privat, inga bilder som kan påverka. Så lite jag som möjligt i rummet för det var till för hon som kom för Reiki.
När jag hade slutat med den delen av mitt företag och en tid senare ville skapa en arbetsplats här inne var det en skrivbordshörna som stod i fokus. Att låta en liten del av gästrummet få bli till för mitt arbete. Det lilla steget satte igång en process i mig kring att ta mitt kall på allvar och att själv ta plats. I rummet, i arbetet och i livet. Ett litet steg i taget har jag och det här rummet (som faktiskt var mitt då jag var liten) hittat tillbaka till varandra.
De tomma opersonliga väggarna ville inte vara neutrala längre. Som jag skrev om här tidigare så har jag länge känt in hur det skulle vara att skapa en kraftvägg mitt emot mitt skrivbord, över sängen, fylld med vackerheter och symboler för min längtan just nu.
Igår skrev jag ner ord kring vilken känsla jag vill låta kraftväggen ge mig. Några av orden var blomstra, energi, mod, vår och tillit. Jag gick på skattjakt i mina gömmor och hittade en del tavlor, ramar och annat att utgå ifrån. Kände starkt att jag saknade en tavla med blommor så jag svängde förbi min favoritloppis och hittade en ljus och färgglad oljemålning med blommor i vas på.
I morse när det var dags att börja skapa så satte jag på en musiklista med rätt känsla, la ut det jag samlat ihop på golvet och flyttade runt allt en massa gånger tills det kändes rätt. Från början hade jag lagt tavlorna mer i bredd men det kändes liksom ”tungt” och inte i linje med mina längtansord. När jag började bygga tavlorna mer på höjden klickade det.
Längst upp hamnade den gladaste bild jag har på mig själv som barn. Innan jag lärt mig att dämpa mig, gråta tyst, le med stängd mun och vara allmänt lagom. Den här tjejen vet hur man blomstrar, känner allt och har tillit. Klart hon ska få vara överst.
Den här bilden, tagen av Västerbottens-fotografen Sune Jonsson 1960 älskar jag! Kvinnan med säker hand på höften och trygg arm om ryggen. Rikedomen i skörden. Närheten till jorden. Har haft bilden i många år men inte hittat rätta platsen för den tidigare. Kanske att jag ramar in den så småningom men för nu får det vara så här.
Farmor skulle vara med här också. Den här bilden från vår bröllopsfest tycker jag så mycket om. Är så oändligt tacksam att hon levde och orkade vara med den dagen. När jag skulle hänga upp bilden upptäckte jag texten på baksidan. Undrar vad det var för foto i ramen från början, ett där farmor var 13 år gammal och tyckte klockslaget var viktigare än datum <3
Jag har ofta tänkt att jag inte har några företagar-förebilder i släkten. Men hon har ju både startat damfrisering och drivit butik i unga år! Vet inte hur jag kunnat glömma det. Önskar jag kunde sätta mig och prata med henne om hennes upplevelse av företagande. Förutom modig och driven så var hon konstnärligt lagd, positiv och levnadsglad. Det här halsbandet med hjärta och fredsduva hade hon ofta. Det känns som en extra fin symbol för både henne, kärlek och önskan om fred just nu…
För att allt inte skulle bli så kantigt ville jag få med ett par loppisfyndade ovala ramar också men de var tomma på innehåll. Jag klippte ut en bild på en humla ur en trasig bok som jag brukade ta bilder från då jag drev webbutik och slog in paket. Humlan som kan flyga fast hon inte borde kunna enligt människans beräkningar får påminna om att det är så lite vi vet. Magi finns i naturen och Moder Jord är så oändligt mycket klokare än vi är. Tycker också om att humlan struntar högaktningsfullt i alla som säger att något inte går, att hon inte kan, hon bara obekymrat gör sin grej ändå.
Den andra lilla ramen ville jag använda till ett uttryck som min vän Karolina läste för mig sist vi sågs. Älskar att ha en vän som är lika besatt av ord och uttryck som mig. Vi kan verkligen låta oss uppslukas av att hitta just det rätta ordet för något. Vrida och vända och brainstorma i princip hur länge som helst. Eller läsa upp tänkvärda citat som får oss bägge att sluta ögonen och sucka lika förnöjt som om vi precis fått smaka det godaste vi vet.
Det här uttrycket lät så här; ”Don´t die with your music still in you” och fick mig att sucka just så där djupt och förnöjt. Men jag ville ha det på svenska så jag gjorde min egna variant. Skrev ut på vanligt skrivarpapper som jag sedan la i en bricka med starkt kaffe nån timme så papperet inte skulle vara så bländvitt.
På tal om ord så är ordet ”perfekt” ett av de ord jag tycker minst om och det fick också genomsyra den här skapandeprocessen. Skulle aldrig falla mig in att plocka fram tumstock och vattenpass för att få allt sådär dött i räta linjer. Operfekt och tillåtande ska det vara här. När allt var på plats hämtade jag en kopp kaffe, satte mig i soffan och bara njöt av och firade min kraftvägg.
Jag tror den kommer att fyllas på med mer/annat eftersom. Och förstås skifta utifrån årstid och känsla. Men nu har jag en riktigt härlig start!
Tycker du om tanken på hemmet som kraftplats kan du välja att få mina inspirationsmejl som kommer cirka två gånger i månaden, oftare vid speciella erbjudanden. Signa upp dig här!
