Den vilseledande hem-effektiviseringen

Kök planeras med målet att minimera antalet sekunder mellan kylskåp och spis. Som om stegen mellan ett skåp med livgivande mat och härden där vi kan förädla den vore nån sorts golgatavandring.

”Underhållsfria” fönster ska ersätta riktiga träfönster. Som om möjligheten att stå i skuggan och noggrant stryka vårdande linoljefärg till ljudet av humlesurr och sommarprat vore så mycket mer tärande än att se de dyra plastfönstren krackelera efter bara några år utan möjlighet att göra något som helst åt det.

Allt som inte används (i produktivitetens tecken) ska rensas bort. Mer tomma ytor så hemmets omvårdnad inte ska ta upp ett uns mer av vårt engagemang och vår arbetsföra tid än nödvändigt. Som om det vore världens straff att värna om och vara med de saker vi har arbetat ihop till och valt ut.

Samma system som vill att vi byter sakerna vi valt ut mot fler tomma ytor, vill att vi genast fyller ytorna igen. Med nyare, trendigare, bättre, mer. Tills det blir fyllt och dags att rata igen.

Samma system som vill att vi rationaliserar bort antalet steg vi tar i våra hem, vill att vi rör på oss mer. Men genom att köpa gymkort och högteknologiska walking-skor och gå på ett rullband med blicken fäst på en skärm som matar oss med svårtuggade domedags-nyheter och ilande radical-makeover-program som vi får skölja ner med reklampausernas lenande shoppingtips.

Vi intalas mäta hemmets värde i rationell effektivitet, med missvisande måttenheter.

Jakten på sekunder och tomma centimetrar känns så obegriplig i hemtrevnadens ljus. En distraktion från relationsbyggandet som ger äkta hemkänsla. Men det är klart. Ingen tjänar pengar på att vi spenderar våra fria sekunder hemma, förnöjda med sakerna vi bevarar på våra centimetrar.

Förutom vi då.