När oktober slog över till november kom skiftet i längtan jag brukar känna den här tiden varje år. Den som får mig att vilja inreda för november. Från färgprakt och höga klara dagar går vi in i dimgrå eller svagt pastellfrostiga himlar över tusen stillsamma naturfärgsnyanser. Jag älskar den här tiden, och blev lite stressad då snön föll i helgen. Ska den ligga kvar och hela november-vackerheten går om intet precis som ifjol? Men idag har nästan allt smält bort, tack och lov.
Jag kom precis hem från en långsam lunchpromenad upp över åkrarna, in i skogen, bort till gläntan med de mosstäckta järnåldersgravarna, längs den leriga stigen, fram till en av mina bästa platser – ett litet trolskt område mitt i skogen där det för länge sedan måste ha varit uppodlad mark. Kvar finns en grå liten skruttig lada som lutar sig mot träden intill. Höga gamla granar står glest utplacerade och genom härligheten går en grund liten bäck med mossbeklädda bulliga kanter där det bärnstensfägade vattnet porlar lågt höst och vår. Förutom porlandet och ett dovt susande från de höga trädkronorna var det helt tyst. Allt har gått i vila. Jag blev stående där ett bra tag. Gjorde som ladan och lutade mig mot en av de skrovliga stammarna. Blundade och drog djupa andetag av den svala luften som doftade bäckvatten, mossa och multnande löv.
Få saker gör mig så avslappnad som november i skogen. Den känslan vill jag också ha hemma de här veckorna innan adventstiden gör intåg. I söndags tålde jag plötsligt inte se alla pigga starka färger som känts så härliga i köket fram till dagen innan. Det är fascinerande hur snabbt det kan skifta, och jag följer gärna i den dansen. Så söndagen ägnade jag med liv och lust åt att skapa november i köket.
Alla orange pumpor fick flytta ut i kylrummet. Den blå kaffekannan och blommiga brickan vid vedspisen fick göra plats för den vaniljfärgade kannan och några skärbrädor i trä. Den stora roströda duken som prytt matbordet sista veckorna byttes mot en betydligt diskretare variant. Färgstarka plåtburkar och grytor förpassades in i skafferiet och ersattes av ljusa lugna prylar med några få gröna inslag.
Tallrikshyllan fylldes med allt lugnt jag kunde hitta i skåp och gömmor. Till och med paradhandduken på tehyllan kändes lite för högljudd så den vek jag in i linneskåpet. Den röda flugsmällan och durkslaget vi plockar med oss då vi hämtar grödor ur köksträdgården byttes mot andra enkla vardagsföremål och en av de mest färgglada teburkarna fick göra plats för en liten ljuslykta. Den handsnidade dekorationsmålade ljusstaken på diskbänken köpte jag för åtta kronor på loppis för ett gäng år sedan. På väggskåpet där vi har våra glas och koppar hängde jag som varje år brödkakor i bomullsband, i år med några kvistar lingonris.
Sommarglada småsaker som dröjt sig kvar på hyllan över köksdörrarna bytte jag mot saker med mer allmogekänsla. Till sist tog jag en snabb promenad och plockade tall- och enris till krus och kannor och som kronan på verket pyntade jag här och där med lummern som jag plockat i stugan dagen innan.
Nu pratar rummet i samma milda röstläge som naturen utanför och jag sjunker så djupt ner i lugnet och mörkret jag kan de här veckorna innan nästa härliga skifte kommer – advent. Fler tankar om november och att dra nytta av mörkret hittar du här och här.
